Storstan

Stockholm över dagen. Blandade känslor att trängas med tusentals människor på Stockholms centralstation och stå inträngd i tunnelbanan. Jag var inte rädd, men vaksam. Fredagens händelse är fortfarande ett färskt sår. 

Rev av ett bra och viktigt möte och kände mig förhoppningsfull. Dessa tre personer som jag mötte gav så mycket energi. Framtidstro. Mer sådana möten åt folket! 

I övrigt är jag trött. Misstänker att den där berömda vårtröttheten har byggt bo i min kropp. Längtar ständigt efter koffein, långa sovmorgnar eller en semestervecka på valfri solsäker ort -helst en kombination av alla dessa tre. Känns ändå lite göttigt att påsken är på väg, två kortveckor och fokus på att äta ägg och lösgodis i jämn takt. Kanske är det medicinen för att piggna till? We will see about that. 

Bäst annars? Tekla kom hem från veterinären igår! Nu är hon lika pigg som vanligt, helt ofattbart att vi var så nära att förlora henne. Och veterinärbesök gräver ju de djupaste av djupa hål i plånkan, men det är bara att chasha och blunda. Hey, vår vovve är frisk. Det är värt sjukt många tusenlappar. 

Vår bandit❤