Temat i år var "barn i migrationsprocessen och barn på flykt". Jo tack. Ens egna bekymmer framstår som tämligen banala när man hör vad dessa barn går igenom. Små kämpar som vandrar många mil i oländig terräng, färdas i överlastade båtar på stormiga hav, sover hungriga under bar himmel i minusgrader och tvingas, allt för ofta, uppleva separation, våld och död. Värt en extra tanke när man gnäller över att kaffet blev för svagt eller att snön faller i april.
Under dessa dagar har jag mest stått i vår monter och varit social och pratat om Kriminalvårdens nya sajt. Träffat mängder av engagerade och viktiga människor. Fått input och energi. Jag hann även med att göra en direktsänd radiointervju för P4 Extra och ett nyhetsinslag för SVT Öst. Direktsändning var en smula nerve wrecking. Man är ju livrädd att drabbas av plötsligt Tourettes syndrom eller få total tunghäfta. Jag klarade mig dock från båda. Thank god!
Idag hann jag och mina kollegor även ha en dragning om vårt arbete för Åsa Regnér, barnministern ni vet! Så himla kul att hon visade intresse och var riktigt positiv och engagerad. Dessutom hade hon en sjukt snygg kavaj. Vågade dock inte fråga var den var inköpt...
Längta hem. Stressköra hem. Inse att jag har noll koll på livet. Gympaavslutning för mini idag? Say what? Studiedag idag? Say what? Tandläkartid? Var inte det imorgon? Puh. Kammar lätt hem priset som kommunens mest förvirrade mamma.
Men jag hann precis till gympaavslutningen och hann se världens finaste hjulningar och bakåtkullerbyttor. Tack och lov. Barnperspektivet är ju liksom inte bara viktigt på jobbet...
Tack livet för två bra dagar. Nu behöver jag djupandas och styra upp kalendern..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar