Mjöligt

Den där känslan när man har kvällssolen i ryggen och två träningspass i benen. Gött. Måndagar innebär alltid att instruera dubbelpass för mig och igår var inget undantag. Lika roligt som vanligt! Man kan åka dit med tungt huvud och trött själ, men man lämnar alltid gymmet med en känsla av lycka. Tillfredsställelse. Endorfiner är det bästa. 

Kvällen blev en aning rörig. Patric och Maja hade dragit igång ett spontant brödbak och det var degar på jäsning och mjöl i halva huset. Patric hade dock hamnat mitt i den stora trafikolyckan som inträffade vid Braskens bro, när han skulle åka och hämta Mini på kalas, och fastnade där i en dryg timme. Han försökte hjälpa till med det han kunde, typ lämna filtar som vi hade i bilen och lugna chockade människor. Det var tydligen en riktigt läskig olycka, fyra barn och två vuxna fick föras till sjukhus. 

Och med det i bakhuvudet kändes mjöl i halva huset som en petitess. En oerhört liten parentes i livet. Och vi fick ju nybakta frallor till frullen imorse. Bara en sån sak. 

Nu kuskar jag mot Stockholm och två tuffa möten -wish me luck.