Sex år

För exakt sex år sedan blev jag mamma. Och mitt liv förändrades för alltid. Den 22 januari 2009 är, och kommer för alltid att vara, en av de absoluta största, för att inte säga den allra största dagen i mitt liv. Det var dagen då jag insåg hur det är att älska något så högt att hjärtat nästa går sönder. 

Sex år senare har du utvecklats till en fantastisk liten människa. Du är klok, omtänksam, generös, godhjärtad och otroligt roligt. Jag försöker njuta varje dag, varje timme, varje minut som jag får dela med dig. Lyssna på dina kloka funderingar om varför hundar inte fryser om tassarna när dom går i snö, se din glädje när du lyckas rabbla upp hela alfabetet (utan att glömma W) och bli smått stressad när du smider planer kring ditt och Folke Holms ståndande bröllop. 

Din sexårsdag blev inte riktigt som du hade tänkt dig. Planen var ju klar. Du skulle gå till dagis och bjuda på Kalle Anka-glass, bli firad av kompisarna och  ha släktkalas på kvällen -med hamburgare, pommes och godistårta till efterrätt. 

Istället har du knaprat panodil, nästan hostat lungorna ur dig och legat däckad i soffan. När dagis ringde och alla barnen sjöng "ja må hon leva" för dig i telefonen var det svårt att hålla tårarna tillbaka, för både dig och mig. Besvikelsen över att vara sjuk på sin födelsedag var stor. Och din blödiga mamma blev tokrörd över fina kompisar och omtänksamma förskolepedagoger. 

Älskade sexåring. Jag vill att du ska veta att jag tackar min lyckliga stjärna för att just jag får vara din mamma. Du ger mig så otroligt mycket glädje och får mig också att komma ihåg vad som är viktigt här i livet.

Finaste Maja, jag älskar dig till månen och tillbaka. Och jag kommer alltid att älska dig lika högt.