Förtält skulle vädras och vikas, kylskåp var ur funktion, tvätt skulle torkas, mobiltelefoner försvann, barn trillade i källartrappan, cyklar skulle justeras, 2000 saker skulle packas. Och så vidare. Klockan 18.20 lämnade vi Linköping. Vi hann passera Lambohov (ca 4 kilometer) innan det första "mamma, jag är bajsnödig" hördes från baksätet. Hurra. Två kilometer senare : "är vi framme snart, vi har ju åkt superlänge!". Seriöst.
Husvagnssemester alltså. Barnen älskar't. Min sambo är också rätt het på detta upplägg. Jag är den stora skeptikern. Men visst, ett par dagar får jag stå ut med att befinna mig i Foppatofflornas och träningsoverallernas mekka. Två mountainbikes, med barnsadlar, ingår i ekipaget och min plan är ytterst lite häng på campingen, och mycket häng på cyklarna. Se Öland rullande liksom. Äta kroppkakor, svischa runt på Allvaret, klättra upp i valfri fyr och hitta nån långgrund strand att hänga på.
Och vår husvagn. En solblekt Adria från sent 70-tal. Vi tillhör inte i toppskiktet i campingsverige direkt. Och inga foppatofflor äger jag heller. Jag kommer vara campingplatsen kastlösa kvinna.
All heder till dig för att du ialla fall gör det o med öppet sinne! Jag hade aaaaldrig klarat det med ett leende i fejjan... ;)
SvaraRaderaElin, det var inte med ett leende på läpparna jag letade efter den borttappade bilnyckeln imorse. Efter en timmes panikletande hittades den inrullad i en husvagnsgardin. Trodde jag var fast här för alltid...
SvaraRadera