Värsta farsen

Alltså denna natt är ju värre än en fars med "Stefan och Krister" (vilka jag för övrigt avskyr). Det slås i dörrar och barn och katter springer in och ut ur vårt sovrum som en det vore någon form av genomfartsled.

Jag bär tillbaka inspringande barn till deras sängar. Lägger mig. Är nära att falla i sömn. Nästa barn kommer. Det sparkas, gnälls på för varma täcken och vill ätas våfflor. Jag bär tillbaka det missnöjda barnet. Barn nr 1 kommer tillbaka. Två minuter senare kommer barn nr 2 på återbesök. Jag ger upp och låter samtliga barn och annat löst folk ligga kvar i sängen och tar min tillflykt till källaren där jag försöker sova sked med världens största berg av ren tvätt. Jag har precis somnat, då kommer ett av barnen neddundrandes för källartrappan. Upp igen och börja om. Nu ligger jag och mini och i hennes juniorsäng, och det är ju knappt trångt alls.

Oh happy days! Jag kommer vara ett vrak och en spillra imorgon. Just saying.