Nej, fy fasen vilken värdelös dag. Den enda ljuspunkten var en lunch med min grymma vän Cissie, i övrigt har det varit strul med det mesta. Jag orkar knappast prata om eländet, än mindre blogga om det.
Såååå, nu lägger jag dagens händelser bakom mig och fokuserar på fredagsmys och helg med dom som betyder allra mest. Med en liten ostbågskladdig 2,5 åring i knät som kryper nära, kramar hårt och säger "jag har saknat dig idag mamma" så blir allt annat oviktigt. Väldigt oviktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar