Jag och min kollega begav oss imorse till Västervik för uppdrag i statens tjänst. Mötet förlöpte utan problem, men resan hem blev däremot mer problematisk.
Strax efter Överum började oljelampan i bilen tjuta och blinka rött. Vi fortsatte köra, men tjutet återkom och det blinkade mer och mer. En koll i instruktionsboken visade att vi inte skulle köra vidare, utan var tvungna att kontakta verkstaden. Bärgning var ett faktum, bara att slå sig ner "in the middle of nowhere" och vänta på bärgar-Conny.
När Conny kört oss och bilen ca 3 mil börjar han febrilt leta efter vår bilnyckel, som han inte vet var han gjort av. Efter att ha gått igenom hela bilen och Connys 42 fickor inser vi att han måste lagt nyckeln på flaket och att den flugit av. Hurra. Conny föreslår att vi ska vända och leta efter nyckeln. Jag vägrar. Jag har ju två barn som står och väntar på dagis. Leta nyckel kan ju ta flera timmar. Utan att man ens hittar den.
När vi är en mil från Linköping ringer telefonen och en kollega låter meddela att nån person boende i Gullemåla har hittat nyckeln på sin väg till brevlådan och vi måste vända och hämta den. 6 mil extra resa och jag är sjukt stressad över att inte hinna i tid till dagis. Bärgar-Conny försäkrar att han ska droppa mig utanför dagis och köra med plattan i botten. Det hjälper inte. Tiden försvinner och som tur är får jag tag i pappa som kan rycka ut och hämta kidsen. Tack!!!
Imorgon tar jag en heldag på kontoret. Nog med äventyr för ett tag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar