Nya vantar

Insåg att jag nog bör införskaffa ett par nya löparvantar. På kvällens runda fick jag använda Majas rosa fingervantar med prinsessmotiv. Känns sådär passande vid en ålder av nästan 35 år. Löprundan gick hyfsat, men det känns att min kropp inte varit riktigt okej sista veckan, det kändes lite som jag hade slalompjäxor istället för löpardojor på fötterna.. Tungt steg, men okej tempo och lätt andning.

I övrigt har denna söndag bestått av så upphetsande saker som en tur till Ikea och storhandling på Coop. Generellt vägrar jag att besöka Ikano-området på söndagar eftersom det är så sjukt mycket folk som trängs där och verkar ha det som sitt absoluta favoritutflyktsmål. Helt obegripligt. Ska jag shoppa en söndag åker jag mycket hellre till city, lugnt i butikerna och gratis parkering där också. Dock saknas ju Ikea i city, så ibland måste man ju ge sig ut till kaos och trängsel.

Kidsen är så gott som krya, ingen feber idag men en del envis hosta som hänger i. Håller tummen stenhårt för att veckan som ligger framför oss innehåller dagis för de små och jobb för oss vuxna. Tillbaka till vardagen med andra ord!

Några höjdpunkter

Nerverna utanpå, ont i magen, utebliven träning, begynnande förkylning och minus på sömnkontot har gjort att mitt humör har varit aningen irritabelt idag. Dock har det funnits ljuspunkter även denna dag, bland annat:

• fika med mormor, morfar, min käre bror och Maja på Babettes. Himla mysigt fik som jag aldrig tidigare besökt, men definitivt kommer göra återbesök på.

• min fina mamma som alltid lyssnar och förstår, och som dessutom gav mig värsta fina tulpanbuketten idag. Så tacksam!

• penicillinet biter bra på mini som mår mycket bättre. Hon ville till och med vara med och blanda pannkakssmeten idag. Framsteg!

• Maja är feberfri. Halleluja! Jag ser ljuset i tunneln!

Mäktigaste upplevelsen ever

Igår när barnen låg och sov bort sin feber satt jag framför tv:n och tittade på förlossningsdokumentärer. Det här med att föda barn är ju onekligen speciellt, förmodligen det mest speciella man kan uppleva. Tårarna sprutade när jag såg dessa tappra kvinnor ligga och kämpa bland lustgasmasker och epiduralbedövningar och jag fick dessutom galet starka minnen från mina egna förlossningar.

Hur konstigt det än låter har jag älskat att föda barn. Inte sådär "det var helt klart värt all smärta, för ut kom ett barn, men jag vill helst inte göra om det". Nej, jag älskar faktiskt hela utmaningen: spänningen att gå och vänta på när det ska sätta igång och man får ge sig av till sjukhuset med sin BB-väska, utmaningen i att se hur psyket hanterar smärta långt över vad man tidigare upplevt och fascinationen över hur jäkla grym kroppen är som klarar av att pressa ut en 3,5 kilos klump helt av egen kraft. Kanske är det tävlingsmänniskan i mig som fått mig att tänka så, och utan tvekan har mina förlossningar varit mitt livs tuffaste tävlingar.

Jag säger definitivt inte att det är smärtfritt att föda barn, långt, långt ifrån, men jag tycker ändå smärtan är positiv och tack och lov får man ju återhämta sig med lite blandsaft och glass mellan värkarna. Min sista förlossning var dock över på en halvtimme, så där var det inte tal om några fikapauser:-)

Känslan när den varma lilla klumpen läggs på ens bröst och man för första gången får se sitt barn slår allt jag tidigare upplevt. Större än så blir inte livet. Aldrig någonsin.

Besök hos doktorn

Klockan halvfyra ringer jag lite lätt desperat till Berga vårdcentral eftersom Moas feber återigen är över 40 grader och min magkänsla säger mig att det är nåt mer än bara influensa som har drabbat henne. Trots att dom inledningsvis säger att det är knökfullt och inte finns några akuttider kvar en sen fredageftermiddag trollar den fantastiska sjuksköterskan med knäna och vi får tid hos läkaren direkt. Hatten av för servicen på Berga vårdcentral! Dom gör mig ta mig tusan aldrig besvikna!

Ett halsprov, en snabbsänka och en läkarundersökning senare visar att min lilla stjärna har fått halsfluss, att ena örat är rött och påverkat och att lungorna låter rossligt, så det skrevs ut antibiotika som ska börja ätas pronto. Nu har vi kämpat som små djur för att lura i vår sjukling medicinen som smakar pekoral. Seriöst, vi gör rymdfärder till Mars och att klona får är inga problem, men tillverka barnmedicin som inte smakar bajs verkar vara ett forskningsområde som är jäkligt eftersatt. Hallå läkemedelsindustrin, här finns pengar att tjäna!

Nu ska jag lägga två sjuklingar och själv ladda upp för finalen av "På spåret", en av årets tv-höjdpunkter ju!

Saker som ni aldrig får se mig bära...

Jag är definitivt ingen modeslav, jag har ingen vidare koll på trender och är rätt ointresserad av mode och kläder om jag ska vara helt ärligt. Men igår när jag var och handlade kunde jag inte låta bli att reagera på att en snygg och jäkligt välklädd ung tjej gick omkring med magväska, och jag blev livrädd över att det är nåt mode som är på väg in. Magväska anser jag nämligen enbart passar på 75 åriga tyskar som är på chartersemester. Kombinera väskan med speedos och en buskig mustasch du är hemma liksom.

Hur som helst, här är plaggen du aldrig kommer att få sig mig bära, oavsett hur moderna dom blir:

• Vita tubsockar. Detta kan vara världens mest osexiga plagg, på såväl kvinnor som män. Jag går hellre barfota resten av livet än bär tubisar.

• Cowboyhatt. Möjligen gör jag ett undantag om jag är med ungarna på High Chaparall eller är bjuden på maskerad. Annars big no-no på den.

• Senilsnodd till glasögonen. Även om jag är 95 år och dement som fanken kommer inte mina glasögon dingla runt halsen i ett neonrosa snöre. Promise.

• Buffaloskor. Minns ni dom? Svinhöga plåtliknande saker som var populära när man gick på högstadiet. FY fanken så fula och säkert svindåliga för fötterna också. Inte mycket ergonomi-tänk där inte.

• Skinnväst. Behöver jag säga mer?! Funkar möjligen om du kombinerar den med en schysst Harley Davidsson. Kombinerar du västen med träskor är det dubbelfel.

Dagen i korthet

• Kört i snömodd och dimma till Västervik. Under min resa blivit stoppad av en polis som meddelade att jag körde med enbart parkeringsljus. Han var dock trevlig och gav mig ett leende istället för böter. Jäkla hyrbilar, jag har noll koll på de tekniska detaljerna.

• Haft ett grymt bra möte som rör en av mina absoluta hjärtefrågor inom jobbet. Älskar bra, positiva och produktiva möten.

• Kastat i mig lunch i bilen och precis hunnit tillbaka till Linköping för nästa möte. Lite krasst konstaterat att tiden inte riktigt räcker till och att man lätt blir fläckig av att äta lunch och köra bil samtidigt.

• Badat febriga små barn. Sett Nicke Nyfiken med febriga små barn. Konstaterat att de febriga små barnen fortfarande har feber som ligger uppåt 40 grader. Snälla influensa, släpp greppet nu!

• Instruerat ett grymt roligt TRX-pass. Idag var det bara jag och manliga deltagare som körde. En av dem är trefaldig svensk mästare i boxning. Hyfsat stark man. Där ligger man ju lä.

• Jagat runt halva stan efter smörgåstårta, eftersom min käre sambo ville ha det till middag denna Valetines day. Inte så flådigt direkt, men å andra sidan tycker jag inte alla hjärtans dag är nåt att firade pompa och ståt. Jag försöker vara kärleksfull mot dom jag älskar varje dag. Även idag alltså.

• Landat i soffan och konstaterat att planerna på en barnfri helg med kvalitetstid med min sambo verkar brinna inne. Även konstaterat att huset ser ut som crap och att vi måste städa. Nån gång. Inte idag, och troligtvis inte imorgon heller.

On and on...

Det är fortfarande sjukstuga på Skogsgatan. Idag fick Moa dessutom näsblod som aldrig ville upphöra, och vårt sovrum ser ut som en slaktplats. Hur mycket blod kan det komma ur näsan på ett barn?! Stackars plutt. Febern går iallafall åt rätt håll på samtliga sjuklingar, men det är en bra bit kvar till feberfrihet. Jag har "peppar-peppar ta i världens största trä" känt mig rätt pigg idag och kunnat jobba, men flexade ut tidigt i eftermiddags för att åka och ta hand om den krassliga skaran på hemmaplan. Maja piggnade till en stund på eftermiddagen och ville baka chokladbollar, och såklart fick hon det! Som vanligt hamnade hälften av smeten i hennes mage och ganska mycket på köksgolvet, men det är ju så det funkar att baka med barn.

Nu blir det mästerkockarna på TV, och tidig sänggång på det. Jag drar på tjänsteresa tidigt imorgon bitti och behöver vara pigg och fräsch bakom ratten.

Hoppas ni har en skön onsdagskväll!