Feberfrossan inleddes av storasyster i måndagsmorse, lillasystern hakade på febertåget i onsdagskväll och min käre sambo hoppade på febertrenden igår morse.
Vi har lyckats pussla ihop livet så rätt bra ändå, med bistånd från mina föräldrar, en del distansarbete och lite kvällsjobb har det gått ihop hyfsat.
"The beutiful life of egenföretagare" innebär dock att man åker och styr upp sitt företag med feberblank panna och frossbrytningar, trots att man borde ligga hemma och kolla reprisen av "fråga doktorn". Känns inte helt sunt. Men han är envis den där karln.
Idag när feberfrossan kompletterades med några stadiga kaskadkräkningar i soffan och ryamattan var jag ju bra sugen på att hoppa av det här VAB-tåget och styra kosan mot annan destination.
Men, man tar sig samman. Torkar kräks, tvättar sängkläder på 90 grader, baddar pannor, trugar med panodil och smeker svettiga små pannor. Och när läget kändes som mest uppgivet kom mina föräldrar med hemleverans av frukt, bär, rostbröd, coca-cola, mineralvatten och tidningar. Värsta survival-kitet för denna stukade skara. TACK -ni är bäst!
Just nu är jag oerhört glad att det inte är denna helg vi tar på oss flip-floppen och åker söder ut. Nio dagar borde vi hinna kurera oss på. Jag ber dessutom en stilla bön om att mitt immunförsvar leverererar på toppnivå. Jag hoppar väldigt gärna över detta virus. Väldigt, väldigt gärna.
Femte dagen med ungefär samma temperatur. Lagom utomhustemperatur på semestern i Thailand. Sämre temp i en sexårings öra.
Boostar kroppen med C-vitamin. Måtte det hjälpa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar