Grym duett

Jag är inget stort fan av Kent. Min käre sambo älskar ju denna dystra musik, själv tycker jag att man blir lätt nedstämd och ångestfylld av att lyssna på Jocke Bergs stämma. Det känns liksom lite duggregn över någon brittisk industriort över det hela. Inte soldränkt strand i Sydostasien. If you know what I mean. 

Men den senaste duetten med Lisa Nilsson -fy satan så bra! Deppig och mörk förvisso, men ack så stark. Viktig text, skön refräng och inte så lite "jag vill slå näven i bordet känsla". Denna låt går varm i min I-phone och bil just nu. Herregud har jag blivit Kent-frälst på äldre dar? 

Ladda ner eller sök upp Spotify och NJUT mellan påskkärringsbesök och äggätande. Det är en direkt uppmaning.