Powered By Blogger

fredag 30 januari 2015

Gooooood morgon!

Den där känslan som uppstår när man hela veckan har gått och suktat efter lördagen då man ska SOVA UT. Ligga i fosterställning under sitt fluffiga duntäcke och drömma ljuva drömmar fram till minst klockan 09.00. Och sen vaknar man istället klockan 05.30 och kan omöjligt somna om. Skjut mig. 

Och hela huset hakade liksom på. Jägaren i huset började brassa ägg och falukorv typ klockan 06.00 och drog till skogs strax därefter. Första barnet kom travandes 06.10 och lade en beställning på ryggmassage och bubbelvatten. Och nästa lilla troll kom inramlandes 15 minuter senare och ville kolla på "Supertrion" i mammans säng. Vilsam sovmorgon. Yeah, really. 

Det finns bara en överlevnadsstrategi för en morgon som denna: Största koppen kaffe med yberstark Skånerost. Och ja, det är en flaska Cola Zero som skymtas i bild. Jag betackar mig alla former av moralpanik för att jag kompletterade frukosten med ett glas av denna ädla dryck. Nöden har ingen lag. Och ska jag lyckas hålla ihop som människa denna lördag var colan ett absolut måste. 

Jaha. Baka chokladbollar till barnkalas? Städa huset? Sortera barnens garderober? Putsa fönster? Valmöjligheterna är oändliga. Glad lördag mina vänner! 


Den osminkade verkligheten. Jädrar i havet vad jag ser pigg och allert ut. Verkligen.  

Fredag. Freitag.

Var hälsad sköna fredag. Du är jädrigt efterlängtad ska du veta. 

Ordningen återställdes idag och det blev fredagsdate på gymet 06.30. Mountain-climbers, battleroops, chins, hopprep och TRX-övningar mixades i en skön blandning. Eller skön och skön förresten, mjölksyran i benen var inget man skojade bort. Men känslan efteråt är ju alltid ytterst angenäm. 

Två kollegor bjöd på en fantastiskt frukost imorse. Det var surdegsbröd, smoothies, brieostar, skinkor och färskpressad apelsinjuice högt och lågt. Det är ju onekligen lite roligare att hugga tag i ett gäng arbetsuppgifter när magen fylld med lyxbrunch och blodsockernivån är stabil. 

Nu är jag utcheckad från jobbet och det vankas det fredagsmys deluxe. Ostbågar, cola, smågodis och "Amigo Grande" och "Wild Kids" på Barnkanalen. Tätt följt av "På spåret" och kanske ett glas vin åt mamsen. Det är ju ändå freitag!!!  


Mina snygga morgondater! 

torsdag 29 januari 2015

Ny fröken

Samtal med min sexåring ikväll: "mamma, vi har fått en ny fröken på dagis som heter Lillian". "Jaha, vad kul. Är hon lika gammal som mormor eller mer som mamma"? "NEJ, hon är inte så gammal som er, hon är mer som ett barn, jag tror hon är 11 år". 

Ehhhh. What. Först och främst: Tror mitt barn att mormor och jag är jämnåriga? Det är här behöver redas ut vid lämpligt tillfälle. Och nummer två: är Lillian verkligen 11 år gammal och jobbar heltid på en förskola? Mystiken tätnar. 

Men enligt utsago ska denna Lillian vara väldigt snäll, "alla fröknar är faktiskt snälla mamma, det är mest du som blir arg". 

Gammal och arg alltså. Det går bra nu. 




Eko

Jäklar vad familjen Sjödin-Svensson har blivit eko-reko på gamla dar. Jag köpte till och med ekologiska havregryn igår. Någon borde bli stolt över mig nu. Typ miljösamordnaren på jobbet.  Eller kanske någon aktiv miljöpartist. 

Eller gör jag en tankevurpa nu? Det kanske är vi som ska vara tacksamma över att hönorna som värpt våra ägg haft ett värdigt liv. Och att mjölken som vi häller i kaffet kanske kommer från en lite lyckligare ko? Låter rimligt på nåt sätt. 


onsdag 28 januari 2015

Det stora vemodet

Den bästa låten just nu är tveklöst denna. Kanske inte en låt man sätter på repeat som uppladdning för en helkväll på Harrys schlagergolv. Däremot funkar den klockrent mot min sinnesstämning just nu. 

"Det stora vemodet" rullar liksom lätt in när man vadar ut i snöslasket med sin kundvagn från Östenssons och har bränt  1500 spänn på toalettpapper, dammsugarpåsar och frysta torskblock. Just sayin. 


Berry

Dagens hyllning: Något som förgyller mina svintrötta vardagsmorgnar är blåbär. Varje  morgon får dessa små rackare umgås med turkisk yoghurt och utgöra grund i den livsnödvändiga frullen. Utan frukost blir jag liksom "häxan surtant" i kvadrat. Dessa bär är för övrigt plockade i ljum sensommarvärme ute på landet, i ett liv där snöslask, förkylningsvirus och goretex-overaller inte existerande. Och när bären landar i min mun så kastas jag tillbaka till denna ljuvliga årstid. 
Hiss och hyllning för blåbär! Extra hiss för Finspångs-bären. Och super-hiss på sommarkvällar. 



Dagens saknad: Idag längtar jag halvt ihjäl mig efter mina kära päron som lite spontant drog utomlands i fredags. Dom är helt klart värda det fantastiska livet som pensionärer dom lever, och jag unnar dom varje soltimme som går att uppbringa. Men idag saknar jag dom. Mycket. 


Det ser inte ut att gå nån nöd på mamsen. 

måndag 26 januari 2015

Ståplats

Det känns ju så himla prisvärt att betala drygt tusen kronor i månaden för att få STÅ upp på ett halvrangligt pendeltåg varje morgon. Trängas med folk som hostar och harklar, snyter sig i vanten, pratar för högt i mobilen om sitt dåliga kärleksliv eller petar sig i näsan som om dom hoppas på att hitta en försvunnen miljard upptryckt i näshålan. 

Snälla Östgötatrafiken: koppla på minst en vagn till. Jag har träningsvärk i benen och har sovit svindåligt inatt och skulle verkligen må bra av 25 minuters sömn så här på morgonkvisten. PLEASE! Hör en sliten pendlares önskan... 




Lite av dagen

Dagens dryck: flytande penicillin för småttingarna, otaliga koppar kaffe för mig. Och sen delade vi visst på en flaska cola också. Men hey, när man är sjuk får man faktiskt välja precis vad man vill äta och dricka, det står typ inskrivet i svensk grundlag. 

Dagens puls: kvällens spinningklass. Fullsatt till sista plats och dessutom ett gäng sköna kollegor som gjorde mig sällskap på denna åktur bland branta backar och hysteriska rusher. Jag hade rätt så slitna ben efter bodypump-tragglande, men att få köra för ett sånt grymt gäng gör att man får energi att trampa trots att att benen och hjärna skriker "Gå hem och kolla på reprisen av Antikrundan och ät en semla, NU. Sluta trampa för f-n". 

Dagens långkörare: My little pony. Maraton med glittriga små hästar från typ morgon till kväll. Och alla förslag om att slå över till nån typ sevärd Astrid Lindgrens-film röstades ner med stor tydlighet. Synd att även svensk grundlag reglerar att det är den sjuka får bestämma vad som visas på tv:n. 






Mera öron

Jaha, då var det dags för Mini att krascha. Hög feber, ont i örat och skorrande hosta. Vi har inte sovit överdrivet mycket inatt... 

Jag pratade precis med vårdcentralen som gav oss en tid klockan 13.00. Berga vårdcentral levererar ta mig tusan alltid, är barnen sjuka trollar dom fram läkartider utan problem. Och dessutom är dom trevliga. Tummen upp! 

I avvakta på läkarbesöket kollar vi Barnkanalen, dricker apelsinjuice och knaprar panodil. Hon är inte särskilt katig idag den lilla febervarma fyraåringen. 


söndag 25 januari 2015

I mitt kök

På var mans köksbord: en halv prinsesstårtelängd och en hjortklöv. Helt normalt. 

Söndagsmiddag med älskade syster och Christian ikväll. Kocken bjöd på hjortfilé, vildsvinsfilé och lammracks (vi har lite för mycket kött i frysen just nu). Till detta en ybergräddig potatisgratäng, rödvinsås, vitlökssmör och eventuellt nån liten broccolibukett för den som strävade efter vitaminer. Rabarberpaj med vaniljsås till efterrätt toppat med prinsesstårta för den som ville. Tur att jag har tränat lite idag iallafall. 

Stora stjärnan verkar, tack och lov, vara på bättringsvägen. Trumhinnorna sprack nog inatt och då brukar ju den värsta smärtan försvinna. Vi får se hur veckan som kommer blir, förhoppningsvis går den i friskare tecken än denna iallafall. 

Happy sunday gott folk! 






En nattlig utflykt

Mina barn är rätt tuffa små ärtor. Dom gråter väldigt sällan när dom slår sig eller gnäller när dom är sjuka. Dom brås troligtvis på sin far som är en rätt hårdhudad typ, själv kan jag bryta ihop över lite nageltrång. 

Igår kväll när storstruten gråtit hjärtskärande i fyra timmar och klagat över att öronen gjorde JÄTTEJÄTTEONT, insåg vi att nåt var galet. Maxdos av panodil och alvedon hjälpte föga. 

Till slut beslutade vi oss för att Patric och hon skulle ta en tur upp till sjukhuset. Vi var ju väl medvetna om att dom inte kan göra så mycket åt öron, men eftersom det kom så himla fort och smärtan var så stor, ville vi checka av så det inte var nåt annat också, typ bihålorna som slaggat igen. Några timmar på barnakuten och en dubbelsidig öroninflammation, som var rätt illa, konstaterades. Läkaren tyckte även att magen var alldeles för svullen, så det blev behandling för det också. 

Min tappra lilla tjej kom hem mitt i natten och var allra mest fascinerad över att det fanns en maskin som man kunde köpa äpplen i på sjukhuset. "Häftigt va mamma"?  Enligt pappan hade hon skött sig exemplariskt -svarat duktigt på doktorns frågor och blivit undersökt utan knot. 

Japp. Sjuka januari. Nu hoppas vi på snabbt tillfrisknande. Det lilla livet längtar ihjäl sig efter sina dagiskompisar. Och jag längtar ihjäl mig efter en familj utan snor, hosta, öroninflammationer och feber.  

lördag 24 januari 2015

Dagens tre

Dagens funderingar:

Har barnet fått öroninflammation? Liksom ovanpå den ryska rökhostan och dunderförkylningen? Hon gråter, gråter och säger att örat håller på att gå sönder. Låter onekligen misstänkt. Stackars litet pyre. Det kan bli en tuff natt på Skogsgatan 18. 

• Trodde dom misstänksamma 
pensionärsgrannarna att vi släpade ner ett lik i källaren förut? Bara så ni vet -det var en flådd hjort som låg i slaktpåsen. Han hänger numera på tork i vårt pannrum.

• Är det normalt att stå och gasta på sig själv när man nöter body pump och i samma stund tänka "fan, vilken gapig instruktör"? Jag kanske får öva på att tagga ner. 


Extraknäck

Extraknäck någon? Stå helnaken på ett podie och försöka se avspänd ut inför halva Medborgarskolan. Jag säger nja. Till både extraknäck och naken-gig. 

Mitt ex gick på krokikurs och hävdade med bestämdhet att man inte alls brydde sig om att det stod en person "spritt språngande" mitt i rummet som man skulle måla av med nån mjuk kolkrita i svepande rörelser. Man tänkte liksom på "konsten" och enligt honom hade det lika gärna kunnat vara en blomkruka eller en aubergine som låg på podiet. Yeah right.

Men det där med "riktningspinne" låter intressant. Får man peka med den på den person som ser mest obekväm ut måntro? Och "fysiskt uthållig" kvalar jag ju in på... Kanske borde skicka en ansökan ändå.. 



fredag 23 januari 2015

Vuxet

Feta vuxenpoäng på att gå och köpa sig ett par broddar. Men hey, löpning i vinterväglag utan broddar är det samma som att be om en bruten lårbenshals. Och jag köpte faktisk även ett par träningstights som var rätt fjortis. Ett tappert försöka att väga upp pensionärsbroddarna liksom..

torsdag 22 januari 2015

TGIF

Små sjuka barn som levererat hostattacker rakt i ansiktet på mig natten igenom, en riktigt dålig hårdag, ståplats på pendeln, vab-pussel som inte går ihop och andedräkten från karl som måste ätit en hel vitlöksfläta till frulle rakt i fejset. Oh happy days. Tur att det är fredag. 


Sex år

För exakt sex år sedan blev jag mamma. Och mitt liv förändrades för alltid. Den 22 januari 2009 är, och kommer för alltid att vara, en av de absoluta största, för att inte säga den allra största dagen i mitt liv. Det var dagen då jag insåg hur det är att älska något så högt att hjärtat nästa går sönder. 

Sex år senare har du utvecklats till en fantastisk liten människa. Du är klok, omtänksam, generös, godhjärtad och otroligt roligt. Jag försöker njuta varje dag, varje timme, varje minut som jag får dela med dig. Lyssna på dina kloka funderingar om varför hundar inte fryser om tassarna när dom går i snö, se din glädje när du lyckas rabbla upp hela alfabetet (utan att glömma W) och bli smått stressad när du smider planer kring ditt och Folke Holms ståndande bröllop. 

Din sexårsdag blev inte riktigt som du hade tänkt dig. Planen var ju klar. Du skulle gå till dagis och bjuda på Kalle Anka-glass, bli firad av kompisarna och  ha släktkalas på kvällen -med hamburgare, pommes och godistårta till efterrätt. 

Istället har du knaprat panodil, nästan hostat lungorna ur dig och legat däckad i soffan. När dagis ringde och alla barnen sjöng "ja må hon leva" för dig i telefonen var det svårt att hålla tårarna tillbaka, för både dig och mig. Besvikelsen över att vara sjuk på sin födelsedag var stor. Och din blödiga mamma blev tokrörd över fina kompisar och omtänksamma förskolepedagoger. 

Älskade sexåring. Jag vill att du ska veta att jag tackar min lyckliga stjärna för att just jag får vara din mamma. Du ger mig så otroligt mycket glädje och får mig också att komma ihåg vad som är viktigt här i livet.

Finaste Maja, jag älskar dig till månen och tillbaka. Och jag kommer alltid att älska dig lika högt. 



 


onsdag 21 januari 2015

Fin-onsdag

Denna onsdagkväll var det inte falukorv och makaroner som landade i min mage, utan istället åt jag finmiddag på BK. Finmiddag med väldigt fina människor dessutom. 

Ett gäng av mina kollegor från regionkontoret samlades över majskyckling, rödbetsburgare, Cesarsallader och chokladtryfflar. Eftersom jag numera mest hänger i Norrköping träffar jag ju inte dessa donnor lika frekvent, och det var ytterst trivsamt att få spendera kvällen tillsammans med dom! 

Det där med resturangbesök mitt i veckan borde man styra upp oftare. Det sätter ju guldkant på vilken snöslaskig onsdag som helst. 



Dags att börja träna...

"Mamma, när jag fyller år vill jag gärna ha en sån här tårta. Jag älskar ju hallon och choklad". Ähhh, vad hände med färdiga tårtbottnar, nonstop och pulvermarsan? 

Jag försöker pedagogiskt förklara att han som har bakat den där magiskt vackra tårtan är utsedd till "Årets konditor" och är typ värsta proffset på att spritsa choklad. Jag får tillbaka en oförstående blick och ett "du får väl träna på att baka då mamma". Just det. 

Bild lånad från Roy Fares blogg. 

tisdag 20 januari 2015

Sandpapper

Jag har avrundat kvällen med ett yoga-pass på gymet. Alltså: SÅ himla skönt! Det faktiskt lite som att sandpappra själen med ettans sandpapper, den blir mjuk och len och ytterst behaglig att hålla i. 

Tänk på snörkniven ni sandpapprade ihjäl på träslöjden i årskurs tre. Så lent är mitt inre just nu. Hoppas att det håller i sig nån timme eller två. 


VAB-reflektion

Så var det dags! Årets första VAB-dag. Den brukar ju komma som ett brev på posten nån vecka efter julledigheten. Bakterierna och virusen har liksom fått ligga och jäsa några dagar och slår till med full kraft mot dom små dagis-smurfarna. 

Min lilla (eller egentligen stora) smurf ligger och sover i mitt knä. En febervarm liten kropp som vaknar till då och då och med blanka ögon och trött röst ber om lite juice eller vatten. Jag trugar med hostmedicin och panodil och stryker hennes panna. 

Jag kastar ett getöga på en gammal repris av "Vänner", besvarar jobbmail, dricker en kopp kaffe och tänker att mina barn betyder precis allting. Det där lilla febervarma grynet och hennes lillasyster älskar jag högst av allt. I hela världen. 

Ibland behövs det en VAB-eftermiddag , med ett sovande barn i knät, för att få tid i vardagskaoset. 

Tid att stanna upp. Tid att hinna tänka. Tid att känna djup tacksamhet för att jag får vara mamma till er två, mina älskade små smurfar. 




måndag 19 januari 2015

Upp i sadeln

Det var onekligen ett par år sen, men idag hoppade jag upp på instruktörscykeln igen och rev av ett pass. Jag kände mig något ringrostig och hade svårt att inte flåsa som en brunstig tjur i headsetet, men bortsett från det gick det rätt hyfsat. 

Grymma kunder, svett, endorfiner och jäkligt trötta ben på en och samma gång... Jag hade nästan glömt vilken  skönt genomkörare spinning kan vara. 

Jag klättrar upp på cykeln nästa måndag igen -kom och gör mig sällskap vet ja! Jag lovar att försöka flåsa lite mindre.. 

söndag 18 januari 2015

Bambi på hal is

Startade upp dagen genom att riva av ett riktigt köttigt tabata-pass för ett gäng trevliga människor. Dom trevliga människorna transformerades under denna timme till väldigt trötta människor, precis enligt plan. Jag älskar känslan när alla travar iväg från gymet med dyngsura träningskläder och nöjda miner -så även instruktören. 

Hem, fixa matsäck och packa ihop skridskor och barn för en utflykt till is-ovalen. Det var första gången kidsen åkte grillor och det var inte helt olikt Bambi. Inte alls faktiskt. Men dom var tappra dom små liven. När Maja drog omkull för 32:a gången väste hon, aningen frustrerad, fram "isen är ju för hal för att åka skridskor på, fattar dom inte det". 

Barnens käre far, som hade min brorsas skrillor i storlek 46,5, var ungefär lika nöjd med aktiviteten. Det där med fem nummer för stora pjäser ger kanske inte optimala förutsättningar för att leverera trippel salto. Jag hörde visst gnäll av typen "fan, så här ont i fötterna har jag inte haft sedan jag gick i femman och hade friluftsdag". Nä, nu ska vi köpa egen utrustning i rätt storlek och glida fram på ovalen som Tonia Harding. Dubbel axel inom en vecka -lätt. 

Annars då? Städa huset, fixa tvätt, käka rådjursfilé, hämta ett gäng matlådor hos min kära mor och far (TACK!), planera kalas, para strumpor och somna i soffan till ännu en halvrisig Beckfilm. Bra söndag. Nu laddar vi om för ny vecka. Hit me! 







Vill inte bli gammal...

Dagens mat inom äldreomsorgen i Åtvidaberg: dillkött, potatis och mullvadsbo. Herregud. Mullvadsbo, äter man det med grädde och sylt eller? Sånt händer bara i Åtvidaberg mina vänner. 


lördag 17 januari 2015

Dagens bokstav B

Brunch: 
Jag och barnen inledde dagen med brunch hos familjen Engelbrektsson. En helt perfekt start på dagen. Äggröra, bacon, smoothie, färsk frukt och hembakta surdegsfrallor -jäklar så gott! Och som vanligt väldigt, väldigt trevligt häng! 

Birthdaypresents: 
Födelsedag för storstrumpan på torsdag och jag och syrran irrade runt bland leksaksaffärerna på stan. Barnet ifråga har önskat sig en vävstol och en sopbil. Lite udda. Lite svårfunnet. Men mission completed. 

Blodsmak: 
Plågade mig själv i spinningsalen en timme. Jag ska tydligen ha pass på måndag och det var ju ett tag sen sist, så det kändes säkrast att se om jag kom ihåg hur man gjorde. Men som man säger, har man en gång lärt sig cykla glömmer man det aldrig. Gäller även spinningcykel tydligen. 

Biff Rydberg: 
Middagen som min käre sambo styrde upp ikväll. Märkligt att oxfilé, potatis, lök och en äggula kan bli så himla najs ihop. 

Beck-rulle: 
senaste Beck-filmen är kvällens underhållaning. Patric konstaterade krasst att "filmen är fan lika unken som doften i en gammal gympasko". Själv har jag konstaterat att Persbrandt har bytt frisyr, till en väldigt oklädsam variant. Gör om gör rätt. Hunkigheten är som bortblåst. 


fredag 16 januari 2015

Living on the edge

Japp, då har helgen gjort officiell entré! 

Jag har inlett helgvilan med löpintervaller på isiga cykelvägar. Vem behöver rysk roulett eller bungy jump när det bara är att snöra på sig löpardojjorna och slira runt på glashalt underlag för att få känslan av "living om the edge"? 

Min käre svärfar har kommit på spontan visit från Stockholm. Han har hämtat barnen på dagis, bjudit oss på thai-middag och köpt tre liter cola zero åt mig. Han vet vad jag gillar den där svärfadern. 

Ikväll lär jag för övrigt somna tidigt. Troligtvis sitter jag med halvöppen mun och dregel på hakan innan sista resan i "på spåret" rullar igång. Med andra ord en helt vanlig fredagkväll på Skogsgatan. 

Trevlig helg gott folk! 



torsdag 15 januari 2015

Inspirerad eller oinspirerad

Pendla är väldigt spännande, och man kan lära sig mycket matnyttigt om man har pigga öron. 

Idag överhörde jag en diskussion mellan två kvinnor i 40-årsåldern (typ i min ålder alltså- help!!). Diskussionen rörde matlagning och den ena kvinnan beskrev hur fantastisk "Linas matkasse" var för sin medresenär. Enligt uppgift hade hon en variant som heter "inspirationskassen" -lite mer utmanade och fräscht. Tydligen. 

Jag hörde beskrivningar om något afrikanskt bovete, som var 2000 år gammalt, och som skulle kokas under omrörning i 30 minuter. Under omrörning. På 30 minuter hinner man ju slänga i en tvättmaskin, tömma diskmaskinen, röja barnens rum och köra en snabb dammsugning. Alternativt röra runt i det afrikanska bovetet med lugna rörelser. 

Sedan följde målande beskrivningar om picklade morötter, citron-zest och reduktioner. Jesus Christ. Jag kunde inte låta bli att undra om denna kvinna har barn. Och om dessa barn, precis som mina, 32 sekunder efter vi klivit innanför dörren skriker "när är maten klar"? Personligen känner jag att det inte riktigt är läge att ställa sig och pickla morötter och reducera såser just då. Eller dra igång med det afrikanska-bovete-koket. Hur inspirerande och fräscht det än kan kännas. 

Hur som helst. Jag kom hem med två trötta och hungriga barn. Stekte ett gäng fiskpinnar, kokade lite makaroner och rev en morot. Och det kändes som att jag hade en prenumeration på "Linas oinspirerade matkasse". Ungarna verkar dock nöjda. 

Själv kan inte riktigt släppa tanken på bovetet. Och om jag hade känt mig som en lite bättre mamma om det var det som låg på kidsens tallrik... 

onsdag 14 januari 2015

Skosug

Just nu i min hall: Nike, Nike, Asics och Adidas. I storlek 38,5. Och ytterligare några par inslängda i skoskåpet. Ändå har jag ett väldigt starkt sug efter att köpa nya träningsskor. Hallå, jag har faktiskt inte ett enda par som matchar bra med röda träningskläder. Och inga som är klockrent med turkost..Det borde väl vara skäl nog? 


Ring, ring!

Ser man på!  Vad tror ni låg och blänkte på sovrumsgolvet när jag kom hem? Jag är officiellt förlovad igen! Och Saida kan slänga sina grötrester. HURRA! 


Annars då? Hämta kids på gymet, det där med dagishämtningar blir inte lika lätt när jag jobbar i Norrköping, och då får barnen hänga på pappas jobb vissa kvällar. Det blir förmodligen gym-brudar av dom där två. Banan och proteinbar till mellis redan nu liksom.., 

Maja bäddade ner lillsyrran i soffan när vi kom hem och konstaterade "hon är lite sliten efter en lång dag på dagis förstår du mamma". Man dör ju sötdöden. 


Jag stack även iväg och tragglade koreografi på gymet mellan klockan 20.00 och 21.30. Tack och lov gjorde Helena mig sällskap i räknandet av "fyror", svintunga utfall och jobbiga armhävningar. Nöta, nöta, nöta -men nu sitter det nog. 

Duscha. Sova. Sen börjar vi om igen då! 




Ringlöst

Konversation på pendeln till Norrköping imorse. Min kollega Caroline: "är du oförlovad nu igen??". Panik. Vänster ringfinger är ringlöst. Min ring från De Witt sitter dock kvar på höger ringfinger, men vänsterhanden är tom. Jag tar aldrig bara av mig en ring, utan om jag tar av mig mina smycken så tar jag av samtliga. Alltså måste jag ha tappat min nya förlovningsring utan att märka ett smack. Är någon förvånad? 

Nu återstår det bara att klura ut om ringen kan ligga på gymet, bland frukten på Östenssons eller i torktumlaren. Det är mina tre hetaste spår. Vet någon om Saida fortfarande är i livet eller om det finns något annat veckotidnings-medium som kan spåra min ring genom att spå i kaffesump eller gamla grötrester? Det vore tacknämligt. 

Fy fan Stina Sjödin. Knappt två veckor grejade du förlovningen den här gången. Bakläxa. Skärpning. Fokus. Det här håller inte.  

tisdag 13 januari 2015

Psykologhjälp

Dagens bästa: att ha gymdate med en utbildad psykolog. Jag gav psykologen tips på hur chinsen kan förbättras. Psykolgen gav mig tips på hur livet kan förbättras. Utmärkt utbyte av tjänster. 


Dagens värsta: storhandla med två trötta barn. Den ena ungen fastnade med pekfingret i en mjölkkyl och skrek hysteriskt samtidigt som barn nummer två står gömd bakom müslihyllan och basunerar ut "jag är superbajsnödig, jag måste bajsa nu" med klar och hög röst. 
Där och då vill man helst lägga sig ner i fosterställning och bryta ihop. Men det löser ju knappast klämda fingrar eller toalettbesök. 

Note to self: prata med psykolgen om överlevnadsstrategier för denna typ av situation. 


måndag 12 januari 2015

Fighter

Ingen kan påstå att jag inte krigade med mina frivändningar i helgen. Herregud, händerna blöder ju fortfarande.  

Och folk på mitt nya jobb kastar misstänksamma blickar på mina skadade
händer och undrar säkert vad jag ägnar mig åt för märklig fritidssysselsättning. Jag låter dom tro att jag är Linköpings kvinnliga motsvarighet till Paulo Roberto ett tag till. Värsta fightern liksom. 36 år och sliten tvåbarnsmorsa -men mucka inte med henne. Du har väl sett att hon kommer till jobbet med blödande knogar?



Björn?

Känslan som uppstår när ens fyraåriga dotter med teatralisk röst viskar "idag är min morgondag mamma" när man pussar henne godnatt. Man bara: "what, har ungen börjat läsa Björn Ranelid i smyg eller??? 

Måndagmorgon

Måndag. Och pigga klubben på Skogsgatan 18. Verkligen. 

Mini väcktes 07.15. Vobblande ut i köket och kröp upp i mitt knä. Efter två minuter försvann hon och återfanns i min säng, med täcket över huvudet och sovandes som en stock. 

Idag hade varken hon eller jag sagt nej till att förlänga helgen med några dagar.

Men det är måndag. Och full jobbvecka. Lets hit it! 




söndag 11 januari 2015

Så där ja

Mitt tillstånd as we speak? Svintrött. Typ urlakad. Jag har exakt samma känsla i kroppen som efter de gånger jag cyklat 30 mil runt Vättern.18 timmar bodypump var ungefär lika tufft. Men vi gjorde det, och jag blev godkänd. Tjohoooo! 

Inatt drömmar jag troligtvis om skivstänger och knäböj. Och imorgon lär jag behöva skaffa tillstånd till handikapparkering och eventuellt hyra en rullstol för att klara av dagen. Som för övrigt är den första dagen på mitt nya jobb. Spännande värre! 

23 nya BP-instruktörer och tre grymma trainers från Les Mills Team Nordic.

lördag 10 januari 2015

Trött

Nio timmars nötande av bodypump. Koreografier, tenikträning, master-class och bli filmad, bedömd och utvärderad. De har varit tufft, svettigt och hårt. Men förstås också kul och jädrigt lärorikt. 

Kroppen är trött, snudd på slutkörd och träningsvärk är bara förnamnet. Vi har kört en rejäl kolhydratuppladdning ikväll med pizza och cola -morgondagen lär nämligen inte bli mindre tuff. 

Tur att jag har mina partners in crime, Helena och Elin, med mig på denna utflykt. Det känns liksom stabilt. Dessa kvinnor skulle aldrig ifrågasätta varför jag står och kör marklyft med en gardinstång i en bastu klockan 22.00. Iförd långkalsonger. Sånt är helt normalt: "the beutiful life of bodypump". Eller snarare the beutiful life of "måste sätta denna koreografi tills imorgon klockan 08.30". 

Nu sömn. 

fredag 9 januari 2015

Stoooockholm

GOD MORGON världen! 

Startar upp helgen i Stockholms tunnelbana med två sköna bönor. Nu ska vi, under två dygns tid, drillas i body-pumpens ädla lära. Knäböj, axelpressar och frivändningar typ miljarder gånger. Wish us luck! 

onsdag 7 januari 2015

Yoga. På riktigt.

Igår vidgade jag mina vyer rejält och provade på kundalini-yoga på ett riktigt yogacenter. Tveklöst en av de mest flummiga upplevelserna i mitt 36-åriga liv. 

Jag har ju kört en del yoga, dock enbart på gym, och man kan väl utan att överdriva säga att "gym-yoga" och "yogacenter-yoga" skiljer sig en hel del åt. Om gym-yoga är Camilla Läckberg (folkligt och lättillgängligt) är yogacenter-yogan Dostojevskij (rätt avancerat och pretentiöst). Lite förenklat, men ni fattar säkert min poäng. 

Denna 1,5 timme långa yogasession var som sagt en väldigt annorlunda upplevelse. Det hela inleddes med att vi skulle köra mantrat "ONG NAMO GURU DEV NAMO" i kör -högt och ljudligt. Enligt läraren betyder detta typ: "Jag hälsar den obegränsade kreativa kraften och den inre visdomen som för mig från mörker till ljus”. Jorå. Visst gör jag väl det. Men måste jag basunera ut det i storklass?  

Sen brakade det på med "eldandning" (andas fort och stötigt som fan, typ som du satt en bit falukorv i halsen och inte får luft) chakran, rotlås, kraftfulla slag på stora cymbaler och visdomsord som strösslades ut över oss deltagare om "mentala blockeringar" och den "enda sanningen". 

När jag, syrran och Christian stövlade ut därifrån efter 1,5 timme var typ stumma och hyfsat förvirrade. Det var som vi varit på besök i en annan värld och inte riktigt visste vad vi skulle tycka om denna plats,  där alla människor verkar vara godheten själva och där det är fullt normalt att brista ut i ett obegripligt mantra lite nu och då... 

Alltså, missförstå mig rätt. Jag tokgillar yoga och har full respekt för de människor son går "all in" på detta. Själv nöjer jag mig dock gott med att göra solhälsningar och krigarpositioner på valfritt gym eller i mitt eget vardagsrum. Mantran, chakran och cymbaler känns överkurs för en så "icke-spirituell" människa som jag. 

Men det var onekligen en spännande upplevelse. Faktiskt snudd på overkligt. 

Vardag igen!

Hallå vardag. Hallå ställa klockan på 06.08. Hallå skrapa rutor i snålblåsten. Jippi. Idag skulle jag behöva injicera koffein rakt ut i blodbanan för att piggna till. På riktigt.  

Det känns ju extra uppiggande när mina kollegor meddelar att vi nu går mot de så kallade "oxveckorna" och det är typ 12 hela arbetsveckor innan det är nån futtig liten röd dag eller extra ledighet. 

Det är bara att köra och inse att man måste gilla vardagen också. Tidiga morgnar, falukorvs-matlådor och föräldramöten är ju också livet. Och det pågår nu. 




tisdag 6 januari 2015

Pump och scouter

Jobba en dag. Ledig en dag. Kind of perfecto. 

Denna lediga tisdag inleddes med två timmar på gymet där jag och mina tre bodypump-vänner nötte koreografi och förfasade oss över hur sjuuuukt jobbiga vissa av låtarna är och hur sjuuuuukt svårt det är att trycka in koreografin till dessa tio låtar i våra skarpa hjärnor. Jag tyckte, hur som helst, att mina partners in crime var sjuuuuukt duktiga. Och schnygga. På lördag smäller det på riktigt. Spännande att se vad dom riktiga proffsen anser om ens knäböj och frivändningar. Jag håller tummen för att slippa bli totalsågad. Det återstår att se... 

Eftermiddagen har gått i skogsmulle-tecken. En utflykt till min käre sambos jaktmarker: brassa lunch över öppen eld, trava runt i skogen, slira runt på frusna sjöar, tända en lägereld och smyga tillbaka till bilen med ficklampa i kolmörker. Det slår vilket lekland som helst. När som helst. Fasen, jag kanske borde bli scout på äldre dagar? Men det där med knopar och djurbajs känns inte riktigt som mitt gig. 

Mysig eftermiddag hur som helst. 





söndag 4 januari 2015

Dagen i siffror

03.15: tiden då jag vaknade upp ur min skönhetssömn och låg vaken i en dryg timme for no reason at all. Onödigt. Väldigt onödigt. Övervägde att gå upp och äta limpmackor, men avstod. 

5: Antalet vinflaskor jag fick som tack av deltagarna jag plågade livet ur med ett Tabata-pass idag. Grymt kört! Och grym fest för mig! 

10: Så många body-pump låtar ska jag försöka pressa in koreografi till i min lilla trånga hjärna. Det var ett par år sedan jag räknade "åttor" och "starka ettor". Ni i träningsvärlden vet jag menar. 

4: Antalet svinstora potatisar mitt yngsta barn smällde i sig till lunch. Toppat med riktigt mycket torsk och äggsås. Gott. Husmanskost for the win! 

15.00 date vid Tannefors slussar. Med väldigt omtyckt person. 




 

lördag 3 januari 2015

But first, let us take a selfie och ring

Tjoho! Syrran och Christian har återvänt från Asien och idag fick vi äntligen träffa dom! Dessa globetrotters hade med sig fin-fina presenter från resan, bland annat  klänningar och leksaker åt barnen, en fantastisk Mulberry necessär åt mig och en selfiepinne åt min käre far. 

Selfiepinne, så himla rätt! Denna har vi haft vääääldigt roligt med idag, jag kommer utan tvekan att investera i en egen inom en snar framtid, det är ju underhållning på skyhög nivå! 


Annars då? Jo, jag är förlovad på riktigt igen! Vi förlovade oss ju i Thailand för typ fem år sen och sedan dess har jag lyckats tappat bort två förlovningsringar. #slarvigast i kommunen. Det är tur att jag har en sambo som inte tar det personligt när jag slarvar bort beviset på vår kärlek. Nu gör vi ett nytt försök. Tredje gången gillt liksom. Och jag lovar att försöka att inte lägga ifrån mig den på nåt gym. Igen. 

Folk som tar kort på sin förlovningsring väljer väl ofta nån schysst bakgrund, typ en strand i Thailand (så även jag för fem år sedan..), nån fancy resturang eller en pittoresk skärgårdsklippa. Själv har jag en odiskad stekpanna med sönderbränd tacoköttfärs som bakgrund till denna bild. 

Men vad fasen, livet är ju egentligen mer odiskade stekpannor än kritvita stränder och lyxiga restaurangbesök, så det får väl symbolisera att det viktigaste är att orka kämpa tillsammans även om diskbergen är stora och vardagen känns grå. Däri ligger den riktiga utmaningen!