Powered By Blogger

lördag 31 december 2016

Året som gick

Ska man kanske ge sig på en kort summering av 2016, så här några timmar innan vi kliver in i 2017? 

Hur har det gångna året egentligen varit? Håll till godo av en komprimerad version!  

Familjen: Tveklöst det största som hände mig under 2016 var att jag blev moster. Min älskade lillasyster blev mamma till Lo och barnen fick världens sötaste mini-kusin. Jag fick även den stora äran att vara fadder åt denna guldklimp. Och jag lovar att jag ska skydda din rygg, torka dina tårar och alltid, alltid finnas här för dig lilla Loppan. Älskar dig! 


På familjefronten i övrigt lämnade vi dagislivet för gott och fick två skoltjejer. Skönt på ett sätt. Vemodigt på ett annat. Tackar min lyckliga stjärna för att båda barnen gillar skolan. Tackar även min lyckliga stjärna för att vi bor 200 meter från skolan, det underlättar livet i många avseenden. Ja, så har vi ju fått en ny bebis i familjen. Men Tekla har ju bara bott hos oss sedan i torsdags, så det känns nästan som en 2017-grej. 


Jobbet: Ett intensivt, men bra år i mitt statliga verk. En del turbulens på grund av omorganisation, men på det stora hela ett år med mycket utveckling, nya frågor på mitt bord och ett gäng nya trevliga kollegor på min sektion. Dessutom ett jobbår med mycket resor, främst i Sverige, men jag har även fått möjligheten att föreläsa och företräda Sverige utomlands och har under året bland annat varit i London, Oslo, Lausanne och Zagreb i tjänsten. Utmanande. Lärorikt. Och så himla kul. 


Fritiden:
Ingen har väl missat att jag gillar träning och året har innehållit en jämn dos av svett och endorfiner. 2016 var året då jag tog GRIT till mitt hjärta och utbildade mig till instruktör. Jag tog också upp instruerandet i TRX igen, och blev påmind om vilken grym träningsform det är. Utöver träning på gymmet är ju kajakandet min absoluta favorit och 2016 bjöd på många fina turer. 


Resor: Utöver resor i tjänsten har jag dessutom fått göra några riktigt härliga resor med familjen. Två turer till Kanarieöarna, Teneriffa i början av året och Gran Canaria i slutet. I somras hängde vi mest i Sverige och den absolut bästa veckan spenderades på magiska Österlen, dit vill jag återvända. Snart. 


På det stora hela har 2016 varit ett bra år.  För mig och familjen. För världen i stort är jag mer tveksam. Trump som president i USA, kriget i Syrien, Brexit -ett Storbritannien som förlorade tron på Europa och starka högervindar i alltför många länder. Låt 2017 bli ett varmare och mer kärleksfullt år! 
 
Gott nytt år alla bloggläsare! Glad att ni vill hänga med här inne -och jättekul att ni bara blir fler och fler! 

fredag 30 december 2016

Dagens tre

1. Jobbat. Jobbdag nummer två efter julledigheten. Förvirrad men effektiv. Välkomnar att det är helg redan imorgon. Man måste liksom smyga igång vardagen. 

2. Börjat nöta bodypump 100. Idag i sällskap av min kära kollega Helena. Bröstlåten är tung. Axellåten likaså. Eller så var jag sliten idag... Världspremiär 14 januari. Whoop whoop. 

3. Gosat med familjens bebis. Alltså valpar är ju så söta att man dör sötdöden om och om igen. Hon somnar stående. Raglar runt som om hon druckit en flarra rödvin. Somnar igen. Och lägger en kiss på vardagsrumsgolvet när lusten faller på. Tur att hon är söt, för jag tillåter inte att vem som helst kissar på vår fiskbensparkett. 

 
Bästisarna. En sov. En kollade på Netflix. 

torsdag 29 december 2016

Ny tjej i huset

Okej. Ett racerinlägg eftersom jag har fullt upp att hälsa vår nya familjemedlem välkommen till Skogsgatan. 

Sååå, säg hej till Tekla! Åtta veckor Östsibirisk laika och tjej nummer fem i familjen Sjödin-Svensson. Kvinnlig dominans -gillas skarpt! 

Den här lilla donnan är sötare än socker men kommer nog bli en handfull. Lite som att skaffa barn igen -minus besök på BVC, diska nappflaskor och köpa randiga outfits på Polarn och Pyret. Annars rätt likt! 

Och den här sötsaken ska ju tydligen bli skarpaste jakthunden i Östergötland. Det känns en bit bort just nu. Just nu är hon bara 100% göllig! 

Knappt en favorit hos kidsen...

onsdag 28 december 2016

Hajk och häng

En onsdag med mycket trevligt socialiserande. Like it! 

Först en playdate i Vidingsjö med Cissie och Sofia+alla kids. Korvgrillning, varm choklad och fullt ös i skogen. Barnen var typ chockade över att vi, tre kvinnor, lyckades göra upp eld trots att inga pappor var med. Hallå, jag har faktiskt varit med i scouterna en termin. Ge mig en morakniv och jag bygger en kåta utan problem. Ge mig en repstump och jag levererar 10 avancerade knopar i en handvändning. Typ. 

Hursomhelst mycket trevligt vildmarkshäng med detta gäng.

 
Hem och svida om. Köra ett kort och intensivt ryggpass på gymmet. Galet skönt att få marklyfta lite. 

 Snabb stretch och en selfie. Som en fjortis. 

Hem och ta en dusch. Dra iväg på middag hos fin-fina vänner. Mina bästa gymnasievänner aka "Bevvangänget" var bjudna till Hjulsbro på middag. Idag kompletterades gänget med barn och män. Totalt 16 personer som käkade pizza, drack vin och hade väldigt trevligt. Barnen lekte svinbra, trots blandade åldrar, kön och intressen och vi vuxna fick tid att reda ut hur bra Kent-konserten verkligen var, om husvagnssemester är hiss eller diss och om "The Bachelor"-Sebastian spelade fulspel eller ej... 

Grymt trevlig kväll. Grymt fina vänner. Värmer hjärtat och själen på allra bästa sätt. Tacksam! 

Fyra av åtta kids. 




tisdag 27 december 2016

Shoppa och hoppa

Typiskt skön mellandag. Sov till 08.45. Käkade långfrulle. Pep ner på stan med mamma och syrran. Gjorde några fin-fina reafynd på MQ och bytte storlek på ett par skor jag fick i julklapp. Tog en fika på café Berget och hade det allmänt trivsamt. 

Hem och byta ut mamma och syrran mot kidsen, och så ner på stan för runda nummer två. Barnen hade fått presentkort på HM i julklapp och dessa brann i fickan. Dom fick köpa precis vad dom ville; vilket resulterade i mycket bling-bling och glitter för mini och lite mer praktiska och sportiga plagg för storstruten. Dom har lite olika stil dom där två. Mini var väldigt inne på ett par lacktights i rött, men där satte jag stopp. Kalla mig pryd, men lack på en sexåring känns tveksamt. 

Hem och spela lite spel, röja ett hus och byta om. Dra iväg till gymmet för att instruera GRIT. Grymt gäng! Idag var dessutom fyra spelare från Hjulsbros A-lag med och köttade -svinkul! 

Nu blir det lasagne och film i soffan. Älsk på jullov alltså! 

Klassiska Berget. Som att fika i nån mormors vardagsrum. 


måndag 26 december 2016

Spel och stek

Skönt annandagshäng med syskon, föräldrar och kusiner hemma hos min kära lillasyster idag. 

Det åts egenskjutet rådjur med potatisgratäng och rödvinsdojja till huvudrätt och en svinsmaskig pepparkaksparfait till dessert. Jodå. Så var vi proppmätta igen.. Dock skönt att äta nåt annat än julmat. Dagens I-landsproblem, I know. 

Det revs även av en hetsig julklappshazard, där det bland annat låg ett kilo älgfärs, Finska marmeladkulor, en mattkniv och en ryggkliare med teleskop-arm i potten. Det som var mest eftertraktat och som bytte plats frekvent var två trisslotter. Alla är väl livrädda för att det ska vara 100 000 i vinst på nån lott och så sitter man där med dom Finska marmeladkulorna själv... 

Nu stannar vi i stan ett par dagar. Lite jobb. Lite ledigt. Inleder med ledig tisdag. Fint! 

Parfait. Perfekt. 

Stor- och liten. Kusinhäng. 

söndag 25 december 2016

Granen står så grön och grann

Det där med julgranar... Det är sällan nåt Disney-exemplar som pryder vårt torp i Finspångsskogen. Vi kör mer på temat "skadat gods" än perfektion. 

Förra årets gran var helt grenlös på överkroppen men tät som satan längst ned. Komplett omöjlig att få ordning på. 

I år har vi en gran med dvärgväxt, men som samtidigt är extremt bred. Ser inte klok ut. Men hey, vi välkomnar alla in i julvärmen; Lång som kort. Smal som bred. Olikheter berikar. 

Och färgmatchning på kulor och glitter? Nä, i Finspång är sånt heeeelt oviktigt. Likaså är stjärna i toppen extrem överkurs. Det viktiga är att ha en plats att parkera julklapparna på. Just sayin. 

Grenarna tränger sig igenom möblemanget. Bred rackare. Som sagt. 

Chill

Juldagen. En dag att vandra runt i pyjamas fram till lunch. Trycka några skinkmackor och avslagen julmust. Ligga i soffan och sträckkolla på två halvsunkiga Johan Falk-filmer. Dra en snabb sväng till Norrköping, med enda syftet att lägga vantarna på ett par 2XU-tights på XXL och ett par vinterkängor åt mini. Vi lyckades med uppdraget och överlevde mellandagskaoset.  

Tillbaka till landet. Vara noll träningssugen i hjärnan, men väl medveten om att kroppen egentligen behövde det. Plocka fram pannben och skivstång. Riva av ett pass GRIT på en lerig gräsmatta och ett gäng 400 meters intervaller på ännu lerigare skogsväg. Idag fick jag slita. Diciplin framför lust. Sådana pass ska man också ta sig igenom. 

Extra härligt när belöningen efter passet är en tvagning på trappen i en campingdusch med extremt dåligt tryck. Man ger sig inte på nån hårinpackning direkt. 

Ny blir det soffhäng framför Frost. Och ett parti vildkatten. Barnens favoritspel, som faktiskt är rätt kul för oss över sju år också. Och troligtvis en skinkmacka eller två. Sen vill jag inte se julmat igen... 

Gud vad glad och förnöjsam jag ser ut




lördag 24 december 2016

Jul -strålande jul

Så kom då den efterlängtade julaftonen. Med buller och bång. 

Morgonen var, som vanligt, lätt kaotisk med juldukar som var för korta, julkläder som låg kvar hemma i stan och klappar som inte slagits in. 

Men ur kaos föds som bekant kreativitet och både duk, klappar och kläder löste sig hyfsat. Alla hade något plagg på sig, om man säger så. 

Gästerna kom vid 14-hugget och kompletterade julbordet med ägg (som åkt tåg tåg ända från Stockholm), inkokt lax och revbensspjäll som färdats från Hjulsbro och julöl och chokladaskar som också transporteras från den kungliga huvudstaden. Dock i bil. 

Och även om julmat inte är min personliga favorit måste jag medge att denna lunch var ytterst delikat. Mycket egenskjutet och hemlagat, och det är alltid bäst. Och i riktig Ernst-anda byggde min käre sambo även ihop en ställning till det rökta rådjurslåret av en björkgren och nån form av stubbe. Jodå. Kreativt värre. 

Tomten kom. Och julklapparna uppskattades stort. Jag älskar att barnen blir glada för precis allt som har papper runt sig, ett ritblock och ett tvåpack strumpor får ett jubel. Ett jättelego likaså. Hoppas den positiva inställningen håller i sig i många år till. 

Efter gofika och kaffe lämnade gästerna Perstorp, och jag hoppade i myskläder och tryckte de två sista avsnitten av Gåsmamman i sällskap av min sambo och en ask Aladdin. Skönt. Och kidsen var fullt sysselsatta med att testa och leka med alla julklappar. Lugnet efter stormen liksom. 

Jag tackar livet för ännu en fin julafton. Ödmjuk och tacksam. På riktigt. 

Och mitt i all kärlek, värme och överflöd av mat och julklappar sänder jag en tanke till alla utsatta och ensamma människor. 

Extra kärlek till alla dom barn som inte får fira jul med förväntan i ögonen, utan med rädsla. Barn på flykt från krig. Barn som lever med våld i hemmet. Barn med föräldrar som bryr sig mer om spriten än familjen på julafton. Barn som somnar på julaftonskvällen med tungt hjärta. Kärlek till er, alla små kämpar. 

Jag tror det är en katt. Det är inte dom dyraste julklapparna som värmer själen mest. 



fredag 23 december 2016

Bad och Babylon

Jo men så var det visst äntligen julledigt! Den som väntar på nåt gott... väntar alltid för länge. 

Jag tog ut restidskomp i eftermiddags och rattade ut till landet, där julen alltså ska firas. Kottarna hade framfört tydliga önskemål om att få åka till simhallen i Finspång idag, och när ska stora jultvagningen göras om inte dagen före julafton? Så vi drog dit. 

Det var fullt ös i vattenrutschbanor och bassänger fram till stängning och båda kidsen klarade även att ta simmärket "Bronshajen", vilket innebar att simma 100 meter på djupt vatten. Så lyckliga. Mindre lyckliga miner när receptionen var stängd och Bronshajen inte kunde kvitteras ut. Sånt är livet. 

Och dagen före julafton ska man väl provsmaka julmaten, lite skinka och nån sillbit iallafall? Men nja, det lär ju spruta Jansson och leverpastej ur öronen den närmsta veckan, så vi valde att dra till pizzeria Babylon för att tänja ut magsäcken för de kommande dagarnas frossa istället. 

En kebabpizza senare känns det som jag aldrig mer kommer behöva äta. Herregud. Men tummen upp för Babylon. Bäst i Fimpan. Älskar den halvgalna pizzabagaren som står och härjar värre än Gordon Ramsey: "TROPICANA MED EXTRA BEARNAISE, FÄRDIG NU! NU. ÖKA". Han är tydlig. Så att säga. Och underhållande. 

Har dessutom klätt en tjock och kort gran. Ser ut som Kalle Moreus med barr och glitter. Typ.

Letat Finspång runt efter julklappsetiketter (utan att hitta några). 

Kollat på min sambo som kokat skinka på vedspisen och bonat trägolv. Som Ernst Kirchsteiger, men med mindre hår på huvudet. 

Nu sova. Imorgon är det tydligen en speciell dag. 

Gordon slängde på fefferonin med en himla finess... 




torsdag 22 december 2016

Pass med julkänsla

Dan före dan och ikväll fick jag instruera pass med en gran på huvudet. Det händer ju inte varje dag. Så att säga.

Les Mills julpass-special stod på schemat och jag och två kollegor rev av en kombo av bodypump, GRIT och CX. Riktigt kul, svettigt och svinjobbigt. Det lottades ut presentkort på massage och personlig träning och det bjöds på skumtomtar, pepparkakor och must. Treeeeevligt värre! 

La familja har kuskat ut till landet, jag tar och styr upp lite på hemmaplan och drar ut imorgon. Kvällen spenderas i soffan med en rejäl portion spagetti och köttfärssås, och självklart framför The Bachelor -herregud vilket drama det var igår! Kan knappt bärga mig för att få se den rafflande upplösningen. Verklighetsflykt när den är som bäst!


onsdag 21 december 2016

Hembakat

Jag är inte den som lagar julmaten i vår familj, i så fall hade vi ätit Mamma Scans köttbullar och nån på Ica hade griljerat och skivat skinkan. Däremot har jag ju en sambo och en pappa som är kungar på att grava lax, griljera revben och lägga in sill. Lucky me. 

Jag bidrar med en hemlagad sak på julbordet varje år; en limpa! Som en treåring skulle klara av att röra ihop, men som trots detta brukar göra succé. Vem gillar inte en tjock skiva bröd med Bregott och lagrad prästost liksom?! 

Som den goda människa jag är delar jag självklart med mig av receptet på min limpa. Jag brukar dock inte följa detta slaviskt utan freestyla rätt friskt; i år bytte jag ut russinen mot aprikoser, hasselnötterna mot valnötter och filmjölken mot naturell yoghurt. Shit vad jag är wild and crazy. 

Viktigt; snåla inte med nötterna. Det ger en känsla av lyx och exklusivitet. Att du sen köpt nötterna på extrapris på Lidl vet ingen. 

Idag hade jag hjälp av två kids när limporna bakades. Dom höll sams. Och inget ska knådas. Bara att mäta och röra. Hur bra? Barnvänligt liksom. 

Sätt igång och baka nu och känn dig som Leila Lindholm herself... Det gjorde jag i 2,5 minut. Minus stylat kök och stylad frisyr då. 

  • 2 dl fiberhavregryn (vanliga funkar också)
  • 5 dl vetemjöl
  • 1 dl krossade linfrön
  • 1 dl russin (aprikoser)
  • 1 dl grovhackade hasselnötter (valnötter)
  • 2 tsk bikarbonat
  • 1 tsk salt
  • 4 dl filmjölk/yoghurt 
  • ½ dl flytande honung
  • ½ dl lingonsylt

Gör så här:

Sätt ugnen på 200°. Blanda alla torra ingredienser i en bunke. Rör i filmjölk, honung och sylt. Klicka ner smeten i en smord, avlång bakform, rymd ca 1 ½ liter. Grädda i nedre delen av ugnen ca 1 tim. Stjälp upp limpan och låt den svalna under bakduk.

Jag fick flow efter limpbaket och drog ihop en plåt nougatrutor också. Sjukt otippat. Flowet räckte dock inte för att städa köket. Det gör jag imorgon... 


tisdag 20 december 2016

My day

Idag har jag;

• videokonferat. Älskar att kunna ha möten med kollegor i Norrland, Stockholm och Skåne utan behöva blanda in SJ eller kuska runt i hyrbil på vinterhala vägar. Effektivt, miljövänligt och jag behöver dessutom bara vara snygg på överkroppen.


• ätit ett berg gyros. Och nån liten strimla isbergssallad kanske slank ner.


• kutat 8,5 kilometer på mörka cykelvägar med min kära barndomsvän, även känd som snabbaste morsan i Ekholmen. Tömde hjärtat och hjärnan och blev hög på endorfiner. 


• kraschat i sängen med en odefinierad sjukdomskänsla i kroppen. Inte bli sjuk nu. Den här veckan har inte utrymme för sängliggande. Hoppas jag kan sova bort skräpet. 

Fasen, jag kände mig ju svinstark när jag sprang ikväll, jag såg inte detta komma galopperande från sidan. Crap!!


måndag 19 december 2016

Är julkänslan på ingång?

En sån dag. Sov dåligt, fick flytta in i barnsängen klockan 03.45, då mini ville ha min plats i the master bedroom. Kunde inte somna om nåt vidare och var således ett vrak när klockan ringde 05.45. 

Körde till Norrköping. Kom fram hel och ren. Efter en halvtimme på jobbet, när jag står i kö till kaffeautomaten, knackar försynt en kollega mig på axeln och frågar om tvättråden verkligen ska synas, "eller har du blusen ut och in?" Jodå, det hade jag visst. Classy. 

Möten, videokonferenser och jobb. Och blusen åt rätt håll. 

Köra hem. Laga mat åt barnen. Som uppskattades föga. Byta om. Dra till jobb nummer två. Instruera terminens sista TRX för ett sjukt härligt gäng. Lycka! Öva in några pumplåtar till julpasset på torsdag.

Hem och mötas av lyckliga barn som huggit gran på pappas jaktmark och köpt kulor och glitter på Rusta. Tur att nån jobbar på julkänslan här hemma. Barnen fick feeling och styrde, utöver granen, även upp ett spontant luciatåg. Stoppa tiden. Sötast i världen. 

Fick även en för tidig julklapp av familjen. En nackmassage-apparat till den stela mamman. Helt grym grej! Hur har jag kunnat leva utan den hela mitt liv? Och dessutom kan de snurrande kulorna lysa i rött. Julstämning it is! 

Mina två. Betyder allt. 
Min nya apparat. Ser ut som två bröst. Brön som knådar nacken fin-fint! 

söndag 18 december 2016

Eftersatt och reafynd

Fjärde advent. Och det blev visst lite konstruerad julkänsla även i köket på Skogsgatan 18. 

Julstämningen består av följande; Ett datumljus inköpt på Netto till det facila priset av fem kronor (älska reakorgar), en adventsljusstake från den fashionabla butiken Biltema (jodå dom säljer inredning) och ett pepparkakshus som är det enda i hela huset som känns genuint. Byggprocessen sköttes dock av byggherre boende på annan ort, så jag kan inte ta åt mig äran av detta mästerverk. 

Och instagram och Facebook svämmar över av perfekt klädda granar, stakar från Svenskt Tenn, som kostar en halv månadslön och Roy Fares chokladfudge uppskuren i perfekta bitar. Som man förstås rörde ihop med sin perfekta familj. I sitt perfekta kök. Och snitsigt lade upp på ett perfekt fat. Troligtvis inköpt på en exotisk resa till Bolivia. Handgjort av en exotisk urinnevånare. Orka. Orka inte. 

Och nånstans börjar det sjunka in i mitt medvetande att det är julafton om sex dagar. Och att jag har kört samma förhållningssätt som tidigare år, dvs stoppa huvudet så långt ner i sanden jag bara kan. 

Jag kanske ska börja idag? Griljera en skinka? Köpa en julklapp? Tova en julbonad av pälsen från ett lyckligt får? 

Eller just det, det är ju handbollsträning för mini som ska övervakas, pass på gymmet som ska instrueras och en källare som ska byggas om. 

Jag stoppar ner huvudet i leran ett tag till och hoppas att Roy Fares fudge rörs ihop på fem minuter. Senare i veckan. Om nånsin. 

Biltema och Netto levererar! 



lördag 17 december 2016

Granar och gåsar

Lördag. Sexåringen drog på vinterkalas hos kompisen Alma och jag och storstruten gick på handbollsträning. Och där hängde jag med snyggaste handbollsmorsan i stan,och pratade om livet, medan 7-åringarna tränade passningsspel och stegkombinationer. Grymt duktiga! Morsorna på att reda ut livet. Barnen på att hantera bollen. 

Utöver detta har mormor och morfars gran klätts av kidsen (här hemma har ingen gran flyttat in än...). 

Det har körts ett pass i gymmet -och nackspärren känns bättre efter det. Ta mig tusan, ont ska med ont fördrivas. 

Det har shoppats två julklappar. Vikts tre ton tvätt. Handlats med 2 miljoner julstressade människor på Maxi. Och ätits rådjur, halloumi och smågodis -en magiskt bra kombo. 

Nu kör vi avsnitt 7 och 8 av Gåsmamman. Satan i gatan så bra. Och Gud så skönt med helg. 

Gran på huvudet iallafall! 



fredag 16 december 2016

Min fredag

Gå upp klockan 05.45. Hälsa barnvakterna välkomna till Skogsgatan klockan 07.00. Hoppa in i hyrbilen. Susa mot de nordligare delarna av Stockholm. 

Ta en kisspaus och svepa en kaffe på Sillekrog. Köra bil. Vänta i bilkö. Köra fel. Svära. Styra upp dagen. Anlända till dagens destination. 

Ha en arbetsdag präglad av extremt intressanta möten. Omtumlande bra. Möta verkligheten. Skörda frukten av en lång process. Vara stolt över att det statliga verket vågar utvecklas.

Hoppa in i hyrbilen. Sitta i kö. Ringa alla vänner, släktingar, vänners-vänner och flyktigt bekanta för att hålla mig vaken. Hemma fyra timmar senare.

Landa framför "På spåret" med rådjursfilé och bearnaise på tallriken. 

Min fredag. 

Köer. Kaotiskt. Kräks. 










torsdag 15 december 2016

Smärta

Stelopererad nacke och PMS -vilken utmärkt kombo. Jag mår crap när jag inte kan träna och bestämde mig därför för att testa ett försiktigt pass i gymmet. Körde på vikter som en förskoleelev skulle klarat av med lätthet, men vågade liksom inte chansa. 

Funkade att köra rygg. Funkade hyfsat att köra bröst. Funkade inte alls att köra axlar och mage. Det är i nåt visst läge nacken ballar ur ordentligt. Och då smärtar det rejält, på nivån "jag-vill-skrika-könsord-högt-men-biter-mig-i-kinden". Och jag kan därmed konstatera att jag får vila ett par dagar till. Lugna promenader är verkligen min grej. Särskilt i tider när pms-monstret invaderat min kropp. Mögligt värre. 

Jahopp. Karln i huset är på Kent-konsert i Stockholm. Och jag försöker styra upp livet på hemmaplan. Jag ska också till Stockholm imorgon, dock inte på konsert, och får ta hjälp av mamma och pappa som kommer och ger barnen frulle och får iväg dom till skolan. Tacksam!!

Styrka blus, packa jobbväska och lägga barn. I den ordningen.

 My happy face 



Julefrid

Härom dagen överhörde jag ett samtal mellan mina döttrar och deras två kompisar, som satt och åt pasta carbonara i vårt kök. 

Kompis nummer 1: "så himla lite julpynt ni har hemma". 
Maja: vadå, vi har ju både adventsstjärna och ljusstakar!" 
Kompis nummer 2: "men inte en enda tomte ju, vi har huset fullt". 
Moa: "min mamma är inte så förtjust i julpynt och min pappa gillar mest att jäga" (läs jaga).

Ett stråk av "sämsta mamman i kommunen" for genast genom min kropp. Kommer mina barn bli traumatiserade för att vi inte har garntomtar, porslinsänglar och små piffiga blomsterarrangemang med hyacinter i hela huset? Pajar jag deras uppväxt genom att inte stöpa ljus, baka klenätter och prisa julen som årets härligaste tid? Kanske. Kanske inte. 

Jag är ledsen. Jul kommer aldrig vara någon favorit för mig. Jag har svårt att förlika mig med konsumtionshets och extremt stresspåslag. Jag har dessutom extremt svårt att förlika mig med att vi år efter år slår nya köprekord i julhandeln samtidigt som tusentals oskyldiga barn befinner sig på flykt i världen. Hungriga, rädda och utan en trygg framtid. Do they know it's Christmas time? Nä. Deras enda önskan är att få överleva. Medan vi shoppar vidare på Toys R Us och Mediamarkt som om världen utanför inte fanns.  

Men, jag dömmer ingen. Jag är omgiven av människor som älskar korvstoppning, kolakokning och julklappsrim, och jag låter dom gå all in. 

Och oroa er inte; mina barn kommer att få julklappar, men vi lämnar även julklappar till stadsmissionen och ger en extra slant till Rädda barnen. Jag vill att mina barn ska förstå att det inte är en självklarhet att få Barbiedockor med tillhörande häst. 

Och vi kommer att äta skinka, julkorv och köttbullar. Även om jag tycker att ägghalvorna med majonäs och räkor är det absolut godaste. 

Några garntomtar kommer dock inte att flytta in på Skogsgatan. Möjligen en hyacint, men jag lovar inget. 
Förra året. Ägghalvorna på hedersplats. Det blir jul på landet. Även i år. Och det är inte jag som styr upp "Ernst-ljuskronan". Just sayin. 



tisdag 13 december 2016

Krampfest

Hej bloggen. Min nacke dödar mig. Jag har fått droga mig igenom natten för att överleva. Bara så ni vet. Och tyck gärna lite synd om mig. 

Det känns ju värdigt, när man vid 02.30-hugget, står och rotar febrilt i badrumslådan efter det starkaste huset kan erbjuda, och nästan vrålar av lycka när man hittar leftovers från Patrics njurstenshistoria -i samband med denna fick han ju utskrivet medicin med kräm i. Och denna dundermedicin räddade mig inatt ska ni veta. Klockan 04.00 såg jag rosa enhörningar på fluffiga moln. Men det var övergående -tack och lov. 

Dagen har sedan bestått av att klä in nacken i varma omslag, kryddat med stretching, liniment, massage, klagosång, besök hos "Samuel-med-de-magiska-händerna" toppat med lite mer droger. Nacken känns något bättre, men jag går fortfarande omkring och ser ut som en stelopererad tamburmajor. 

På plussidan då? Lunch med systeryster och Loppan på nyöppnade "Simons Rosteri Bageri". Gud vilket nice ställe! Åt en galet god macka med avokado och ägg och drack den godaste latten på åratal. 

Man kan ju inte annat än älska när personalen tar sig tid att presentera ett gäng kaffebönor och dess karaktär innan dom tillreder ens kopp. "Den här brasilianska bönan har en bärig ton och hög syra, medan den etiopiska bönan drar mer åt choklad och jord. Den kenyanska däremot"...Ähhh. "Jag kör på brassen". Lätt värt 45 spänn när kaffet är så sjukt gott och det ingår en kortare föreläsning i priset. Rekommenderar detta ställe å det varmaste. 

Nu ett hett bad. Allt för att få nackmusklerna att sluta sin krampfest. Wish me luck. 

En magnifik saffransbulle hann vi också klämma i oss. 


måndag 12 december 2016

Spärrad

Måndag. Ishalka på vägarna och jag hade både glasögon och hjärtklappning när jag låg och körde om lastbilar på motorvägen. Hatar halka. Hatar mörkerkörning. Hatar feta långtradare. Tog mig dock fram helskinnad till Norrköping. 

Jobba. Möten. Äta en Cesarsallad. Möten. Jobba. Äta två clementiner. Köra hem. 

Kasta av sig kontorskläder. Kasta på sig träningskläder. Lämna barn hos mormor och morfar, då pusslet inte gick ihop. Instruera TRX. Dra på sig nån form av nackspärr. Inte kunna titta åt vänster. Alls. 

Äta värktabletter. Utkräva massage. Beklaga mig. Överväga stödkrage ala grannen i Beckfilmerna. 

Jag blir farlig på vägarna imorgon. Kolla "döda vinkeln" kommer vara uteslutet. Just sayin. 

Slående lika.