Powered By Blogger

torsdag 31 december 2015

Timeout

Blogger har tagit timeout. Packat ihop. Lagt ner. Jag har skrivit tre låååååånga inlägg om fantastiska träningspass, underbart nyårshäng och andra viktigheter, men tror ni att Blogger vill publicera dessa? Icke. Bryter ihop och tar nya tag imorgon. 

Tack 2015 -du var bra på väldigt många sätt. Full fart mot 2016. 

tisdag 29 december 2015

Skriva själv


Alltså när ungarna börjar skriva själva -man dör sötdöden flera gånger om dagen. 

Igår gjorde Maja en "gurligslists", dvs en lista på världens gulligaste djur. Lite märkligt att fågel kniper första platsen ändå, personligen tycker jag att skator och storspovar är betydligt mer ogulliga än kaniner och katter, men smaken är som baken. Tycker dock hon har riktigt schysst handstil för att vara sex år. Snyggare än sin far, och han är liksom 43 och har hunnit öva i rätt många år. 

Idag tänker vi åka pulka och grilla korv. Vi tog några åk i Skarpan igår och barnen älskade det. Den är satans brant den där backen. Jag fick typ dödsångest när vi skulle kasta oss ut där på en skranglig pulka, men vad gör man inte för sina barn...

Har för övrigt fått ont i halsen. Så klart. Vi kör väl igenom alla sjukdomssymptom denna julledighet när vi ändå är på gång. Surt. Extremt surt. 


Sjukdom på benet

Följande konversation utspelade sig hemma i soffan tidigare idag; 

Femåringen:"mamma, vad är det där hårda som sticker ut från ditt ben"? 

Jag sitter iklädd träningstights eftersom jag precis tränat bodypump-koreografi i källaren. 

Jag:"det är en muskel. En lårmuskel". 

Femåringen: "Har du stoppat in den under byxorna?"

Jag: "Nej, den sitter fast i mitt skelett". 

Femåringen: "På riktigt?"

Jag: "Ja, på riktigt".

Femåringen: "Men vadå har alla mammor muskler eller bara du"? 

Jag: "Nej, hjärtat inte bara jag, alla mammor har muskler".

Femåringen:"Aha, då är det normalt alltså?" 

Jag: "Helt normalt"

Femåringen: "Vad skönt att det inte är en sjukdom iallafall". 

Som sagt. Skönt att det inte är en sjukdom. Och skönt att femåringar har kloka tankar om det mesta. Typ lårmuskler och andra värdsliga ting. 

Den där sjukdomen som poppar ut. Då och då. 




måndag 28 december 2015

Okopplat

Idag skulle vi tydligen spårträna vovven. Jag hade ingen aning om vad detta innebar i praktiken, men det blev jag snart varse. Spårträningen, som ägde rum i Vidingsjö motionscentrum, innebar nämligen att jag skulle dra en avhuggen vildsvinssvans, som satt fast i ett långt rep, bakom mig. Och på så vis lägga ut doftspår som vovven skulle sniffa upp.  

Det kändes ju fullt normalt att gå runt i planlösa cirklar med en vildsvinssvans i koppel. Jag såg hur dom korvgrillande familjerna och powerwalkande paren höjde på ögonbrynen och troligtvis viskade saker i stil med "herregud, ser ni den där tragiska kvinnan i för stora termobyxor, hon går runt med barnens döda hamster i ett koppel och verkar helt förvirrad, cirklar omkring helt planlöst. Ska vi ringa psyket Göran? Det kan inte stå rätt till". Jo, jo. Så tänkte dom garanterat. 

Men om ni undrar så gick spårningen fint för hunden i fråga. Och psyket har inte hört av sig. Än. 

Svans. Eller hamster. Nåt i koppel iallafall. 

söndag 27 december 2015

Rea och ris

En typiskt bra mellandag! Sovmorgon till 08.45, vaknade i fel säng och har kliat en del koppor inatt, men på det stora hela en rätt ok natt. 

Lugn frulle framför tv:n och sen ner på stan med mein mutter. Mamma och jag är bästa teamet när det kommer till shopping. Effektiva, strukturerade och fattar snabba beslut -vi ägnar ytterst lite tid åt velande, tvekande och planlös strosning. 

Fin-fina reafynd gjordes idag. En jobbkavaj, en jobbklänning, kompressionstights med 70% rabatt, träningskläder åt kidsen och ett gäng träningslinnen åt mig. Lite business. Mycket träning. Vore fint om jag kunde jobba i tights och linne, eftersom min garderob är välsorterad på just den fronten. 

Vi hann även sippa latte och prata om livet på Waynes coffe. Hon är fin min mamma. Och klok. Och omtänksam. Och jag är väldigt lyckligt lottad. 

Hem och iväg med hela familjen till gymmet. Kidsen körde radiostyrd bil i spinningsalen och jag instruerade bodypump. Full klass och fantastiska kunder. Säger det igen, jag har bästa extraknäcket ever! 

Vidare till Ming express för att plocka upp lite käk. Hem och slafsa nudlar, kyckling och räkor i soffan framför "Dumma mig". Dyka ner i Alladdin-asken igen och trycka en näve skumtomtar. Hey -julen är långt ifrån slut. Sockernivån måste faktiskt hållas konstant. 

Orosmolnet: förkylning is comming up. Knarkar nässpray och har lock för bägge öronen. Orkar inte. Vi har nog med sjuklingar under detta tak. 



lördag 26 december 2015

Koppor och kalkon

Vattkoppor. Second round. Majas tur nu som sagt. Klia rygg, klia hårbotten, spela spel, kolla film, truga med antihistaminer och klia lite till. Men hon är cool och tapper. Klagar inte nämnvärt. En koppa i örat är tydligen rätt bråkig, men annars är hon stabil. 

Rätt bra tajmat att vi klarar av detta sjukdomsrace under dagar när vi ändå skulle vara lediga -VAB-pusslandet är ju ingen hit. Mindre kul att vara i karantän under sin julledighet, men sånt är livet. 


Vi lämnade dock karantänen ett par timmar idag och åkte på kalkonmiddag hemma hos mina päron. Alla syskon med respektive var samlade, toppat med två hundar. Väldigt trevligt och extremt gott. Saftig kalkon, gräddsås, gelé, hasselbackspotatis och brysselkål -precis som det ska va! 

Vi hamnade dessutom framför gamla semesterbilder och filmer och jag höll på att kissa på mig av skratt över vissa outfits, frisyrer och dialekter. Tur att jag m har övergett för små bikinis, för korta kjolar och Carola Häggkvist-frippan! Blivit mer anständig typ. 

 

fredag 25 december 2015

Dan efter dan

Juldagen. Slappardagen numero uno. Sova länge, skrota runt i sunkig pyjamas till lunch, spela "den försvunna diamanten", fyra i rad och "råttfällan", se färdigt "Gåsmamman" -åtta avsnitt som gick alldeles för fort, äta revbensspjäll och kalla köttbullar och moffa rocky road och tömma paradisasken. Precis så som en juldag ska vara. Harmonisk och slö. 

Febern på Maja blev till vattkoppor och öroninflammationen på Moa har transformerats till skorrande hosta. Herregud vilken sjukstuga. Men dom små liven klagar inte överdrivet, ber om lite nässpray och hostmedicin och leker nöjt med sina nya julklappar.  

Framåt kvällen kände jag att det skrek i min träningstarm och jag övergav således  sällskapsspel och rocky road för ett överkroppspass på gymet. Hederligt lyfta-tungt-och-stöna-högt-pass. Det kändes ju att kroppen var välpumpad med kolhydrater, jädrar vad stark jag var idag. Skön känsla efter några dagars stillasittande! 

Nu blir det "På spåret". Och tömma Alladdin-asken. Julen är ju inte slut än. Det finns plats för mer choklad i den här magen. 




torsdag 24 december 2015

Aftonens afton

Julafton. Så kom den ändå. Och med tanke på att Moa har öroninflammation, Maja nästan 40 graders feber och tomtefar i huset nån form av odefinierad luftrörsinfektion, så har dagen ändå varit fantastisk. Panodil och nässpray for the win! 

För nionde året i rad firar vi jul ute på landet med närmsta släkten. Julbordet var lika dingnande som vanligt, och i år var det dessutom mycket vilt på faten, köttbullar gjorda på älgfärs, korv gjord på vildsvin, rökt älghjärta och älgstek. Närproducerat och klimatsmart -och dessutom galet gott! Och förstås fanns det även sill, lax, Janssons, prinskorv, omelette, ägghalvor, revbensspjäll, julkorv osv.... 

Tomten kom. Tomten pratade bred skånska och hade rökhosta, men leverade julklappar i absolut världsklass. Barnen var galet nöjda, fasen vad paket dom fick! Tack alla! 

Själv fick jag träningstights och två grymma träningslinnen från favoritmärket "under armour", presentkort på XXL, böcker, en svinschysst tröja och smink. Vi som inte skulle köpa några julklappar i år... 

Nästan alla gäster har åkt hem, barnen har crashat med feber och öronvärk och jag sitter uppkrupen i soffan och äter skinkmacka och kollar på film. Känner tacksamhet. Stor tacksamhet
Allt livet ger mig. Fantastisk familj, mat på bordet, fina julklappar, gemenskap och inte minst kärlek. 

Tänker lite extra på alla som har det svårt idag. Det är verkligen ingen självklarhet att julen är ljus och glädjefylld. 

Tack livet för en fin julafton. Tack för att jag fick fira den tillsammans dom som betyder mest. 

Hundar och barn snarkar ikapp. Julen tar på krafterna. 

onsdag 23 december 2015

Grötigt

Stoppa pressarna! Jag har, för första gången i mitt 37-åriga liv, kokat risgrynsgröt! Herregud: vuxenpoäng deluxe. Jag har liksom trott att det bara går att köpa risgrynsgröt på plastkorv i kyldisken på Ica, men nu vet jag alltså bättre. Och bra blev den också,Gud jag är så imponerad av mig själv! 

Jag har dessutom; huggit en gran (med yxa och allt) slagit in 23 julklappar, panikhandlat julmat på Ica, Willys och Coop, bakat två frukt- och nötlimpor, roddat en liten skrutt med öroninflammation och löpt intervaller i lerig skogsbacke. Julklapparna var den tyngsta biten, intervallerna den klart lättaste. 

Fan, vad man får gasa och köra på högsta växeln så här kvällen före julafton, när man effektivt förträngt alla måsten tidigare. Julefriden infinner sig kanske imorgon. Om vi har tur. 


tisdag 22 december 2015

Julspecial

Träningskväll deluxe igår! Vi körde Les Mills julspecial på gymmet, dvs. två timmars träning där det bästa från Bodycombat, Bodystep, Bodypump, CX och Bodybalance blandades friskt. Ett smörgåsbord med svett och endorfiner typ. Och lite tomteluvor, glitter, pepparkakor och skumtomtar. 

Fina-fina priser lottades även ut bland deltagarna, första priset var en månads personlig träning med min käre sambo. Vissa skulle nog mer se det som ett straff än ett pris, med tanke på hans slavdrivartendenser. Men han är en formidabel PT. Inget snack om den saken. 

Hur som helst en himla rolig kväll, som gör sig påmind i mina små julskinkor och lår idag. 

Annars då? Mini har fått öroninflammation och hostan från hell och Patric har nån form av luftrörsinfektion och låter som Bengt Magnussons okände kusin. Sjukstuga lagom till julledigheten. Gud så passande.  #bitter

Vanliga instruktörs-outfiten kring jul!

söndag 20 december 2015

Trumkår

När man vaknar klockan 04.15 av att arméns trumkår har flyttat in bakom pannloben vet man att hetsdricka Treo är ett absolut måste. Så, upp och ta en dubbel shot brustablett och sen sova i ytterligare 1,5 timme. Men hjälpte cocktailen? Nope. Trumslagarna fortsätter sin konsert. Orka. 

Drog i mig en frukost med konstruerad julkänsla. Fördigskivad julskinka på knäckemacka och julblus på överkroppen. Googlade samtidigt i lätt panik på julklappar som måste inhandlas och recept på bröd som ska bakas. Varför är det samma sak varje år. Jag. Måste. Lära. Mig. Nästa år. Nästa år händer det. Jag kommer vara klar med allt julbestyr i mitten av november. Så det så. 

Studiedag för lilltrollet och mina älskade päron rycker in i några timmar, medan Patric drillar PT-kunder och styr upp sin business. Ett barn blev dock två, eftersom Maja fick veckans psykbryt när hon hörde att Moa skulle få hänga hos mormor och morfar och hon skulle tvingas gå till fritids?!?! ORÄTTVIST. 

Norrköping hägrar. Näst sista gången för i år. Nedräkning. The final countdown. 

Det där med att fixa frippan har jag lagt ner. Tar upp det 2016. 

Fantastiska fyran

En eftermiddag och kväll som har spenderats med mamma, pappa och lillasyster. Det är inte ofta vi umgås i den konstellationen längre. Barn, hundar, sambos och annat löst folk brukar ofta haka på, men idag var det bara vi fyra. Mysigt värre. Like back in the old days. 

Först såg vi Da Capos fantastiskt fina julkonsert. Mäkta stolt över att kunna säga att en av mina bästa vänner ingår i den där superkören. Alltså, vilka röster. Carola Häggkvist-nivå. Lätt. 

Och jag blir som en fyraåring som vill peka och ropa "henne, hon där på andra raden känner faktiskt jag, och hon sjunger som en Gud". Fatta att jag fick sjunga duett med henne i somras. På ett bröllop. Det är stort! 

Efter konserten blev det söndagsmiddag och semesterminnen på Texas Longhorn.  Rejält med protein. Och massor schmarriga dipper och såser. Underbart. 

Nu ska jag krascha framför nya favvo-serien "Gåsmamman". Rekommenderas! 


lördag 19 december 2015

Lugnt och skönt

Softish. För hela familjen. En lördag utan krav och med låg puls. Skönt. Jäkligt skönt. 

Shoppat julgranskulor och åtta dricksglas på loppis. Bakat "Ugglans frasgodis" ur Musse Pigg-kokboken från 1984 med kidsen. Kollat ikapp julkalendern, ätit stek med gräddsås och potäter och läst bok. Ungefär så. 

Ångat igång julen på riktigt? Nä. Men nu har vi ju iallafall julgodis och kulor till granen. Man ska inte ta för stora steg på en gång. Det vet ju varenda hobbypsykolog. 


fredag 18 december 2015

Weekend

Hej helg. Hej landet. Hej sprakande brasa. Hej läsa tidning i soffan. Hej förtränga allt jag borde göra. 

Vi gasar upp julpulsen imorgon och tar tag i sill, hyacinter och julgransbelysning. Ikväll ska jag bara njuta av att befinna mig i lugnet på landet. Och att det är nybäddat i sängen. Och att jag inte behöver ställa klockan på 05.50. I can live with that. 

För övrigt en skön avrundning på veckan när man hämtar barn på dagis och slänger ut sig "ses på måndag", och dagisfröken bara "det tror jag inte. Vi har studiedag då". Ähhhhh. Okej. 

Nån som vill hänga med en göllig femåring ett par timmar på måndag? Hon är grym på att vispa pannkakssmet och spela UNO. Och vi är familjen med sämst koll på läget. 


torsdag 17 december 2015

Hallen kan användas till mycket

Och när Ernst dök upp på tv:n och drog sina smöriga klyschor om julefrid fick jag fan nog. Den karln kan inte vara på riktigt. Pratar med sin Janssons frestelse som om det vore en älskad familjemedlem.  

Nej. På med träningskläder och riva av ett snabbt pass i hallen. Mobilitetsövningar, styrkeövningar och stretchövningar i en skön mix. Jag blev inte dödstrött och sjöblöt av svett, men det kändes väldigt gött i kroppen och ännu bättre i själen. 

Det bästa med hemmaträning? Man kan träna i träningskläder man annars aldrig skulle visa upp i offentliga miljöer: idag shorts inköpta på en loppis i Finspång när badkläderna var kvarglömda hemma. Tragisk passform. På överkroppen en två storlekar för liten sport-BH från 2XU. 

Ingen, mer än barn och hund, behövde störa sig på min bleka mage och orakade ben. Jag tyckte iofs att Ernst Kirchsteiger kastade skeptiska blickar på mig från tv:n. Men det skiter jag högaktningsfullt i.

 Schnygg-brallan! 

Julklappar

Be aware out there. Maja har börjat tillverka julklappar till sina nära och kära. Ikväll har hon pärlat ett halsband bestående av gamla clementinskal, träpärlor och en Barbiesko. Hon är sjukt nöjd med skapelsen och går som bäst och klurar på vem som ska få bära mästerverket vid sin barm. 

Om julstämningen börjat infinna sig i min slitna kropp? Nja. Jag köpte förvisso en saffransostkaka med kort bäst-före-datum idag. Tänkte trycka i mig den ikväll och se om det börjar kittla i tomte-tarmen. Högst otroligt, men ändå. 

Beställde dessutom en julklapp på nätet idag, men det blir man ju knappt julskön av. Mer förbannad över att deras betalningsrutiner känns sjukt omoderna. Skicka faktura? Alltså, det där med betalkort och betala på das internetz är ju annars rätt vanligt 2015. 

Förövrigt PMS från hell. Stör ihjäl mig på alltifrån dålig reklamfilm på tv till ludd i torktumlaren. Stackars min omgivning. Måste nog gå ner i källaren och svinga kettlebells så jag blir normal. 


tisdag 15 december 2015

Status inför jul

Syskonkärlek -true that! Först är lillasyrran en ko. När jag har hotat med att tomten bara ger fingervantar, långkalsonger och dåliga tuschpennor till elaka barn är syrran helt plötsligt ett hjärta. Jo. Jo. Livsfarligt när de små liven börjar kunna det där med att uttrycka sig i skrift. 


Tröttaste tisdagen i världshistorien. Vi kliar vattkoppig rygg, viker sju ton tvätt och sanerar soffan från djurpäls. Glamoröst värre. Kastar även ett getöga på Dr Phil och känner mig ännu mer miserabel. Nä, måste nog ratta in Kobra eller Engelska Antikrundan så jag känner mig lite värdig. 

För övrigt: Status inför jul, som ju bekant infaller om en dryg vecka: 
• antal inköpta julklappar: 0
• antal bakade julkakor: 0
• antal lagade/inhandlade julrätter: 0
• antal skickade julkort: 0
• antal knäckta nötter: 0
• antal prydnadstomtar i huset: 0
• antal portioner risgrynsgröt som passerat mitt gomsvalg: 0
• antal döda julblommor: 4. Tre stycken julstjärnor och en hyacint. 

Känns som att jag är i fas. Verkligen. Just nu känner jag enorm aversion mot folk som slänger ur sig saker i stil med "julklapparna var jag klar med i november, nu ska jag bara göra lite nougat-fudge så är allt klart". "Krubban är på plats, granen är klädd och sillen är urvattnad". Jag biter ihop käkarna och ler jefligt stelt åt deras duktighet. 

Happy christmas. Hoppas fudgen smakar snusk. 



måndag 14 december 2015

18 kilo

Öppnar upp veckan med lite VAB-pussel av vattenkoppigt barn. Tack mormor och morfar för att ni kammar leksakstroll, kollar på Nicke Nyfiken och steker ägg till vår lilla stjärna när vi inte riktigt får ihop livet. Ni är bäst. 

Jag behövde rensa systemet ikväll och begav mig till Vidingsjö för att löpa några varv på 2,5:an. Detta är ju i vanliga fall ett elljusspår som är väl belyst, men icke ikväll. Det var mörkt som i graven. På 2,5 kilometer lyste tre lampor. Knappt tillräckligt. Om ni fattar. Skärpning Linköpings kommun -hey jag betalar faktiskt skatt! 

I vanliga fall hade jag inte ens övervägt att ge mig in i en kolsvart skog alldeles allena. Herregud, jag är ju mer mörkrädd än lilla spöket Laban. Men ikväll hade jag ju sällskap av 18 kilo pälsdjur med svinstarkt psyke. Och hon var verkligen det bästa av sällskap. Travade lugnt och stabilt på min vänstra sida i nästan 40 minuter. Kissade två gånger, annars lämnade hon inte den hariga matten. 

Efter tag lyckades jag faktiskt släppa tanken på att det satt en potentiell våldsverkare bakom varje gran och väntade på att få överfalla mig. Istället lyckades jag njuta av tystnaden, lätta steg mot frostfrasigt sågspån och tunga andetag i uppförsbackarna. 

Tack för sällskapet Tara. 18 kilo trygghet. 18 kilo kärlek. Det gör vi om snart igen. 


söndag 13 december 2015

Rundvandring

Ni har väl sett den där IKEA-reklamen när familjen flyttar runt mellan sängar och rum och allt är ett nattligt kaos? Exakt så har det varit här inatt. Den enda som inte rört sig en millimeter på hela natten är vovven. Hon har legat stabilt på sin plats i dubbelsängen och beskådat spektaklet med skeptisk blick. 

Natten inleddes bra med att alla sov i rätt säng och på rätt plats. Klockan 02.10 vandrar den lilla vattkoppiga in till oss och vill ha sällskap. Efter att ha haft hennes knän uppkörda i ryggslutet i en dryg halvtimme tog jag min tillflykt till hennes rum och trängdes istället med herr elefant, pärlarmband och 14 andra mjukisdjur. 

Nån timme senare vaknar jag av att den vattkoppiga skriker "jag blöder", och mycket riktigt hade hon fått näsblod. Maja vaknar också av detta härj och vill sova i vår säng. 

Patric tar då sin tillflykt till Majas rum och jag flyttar tillbaka till dubbelsängen. Vattkopporna kliar, näsblodet flödar och ingen kan sova. Jag hämtar antihistaminer och kliar i hårbotten. Hämtar vatten, följer med barn på toa och letar efter pyjamasbyxor. Maja blir svinirriterad eftersom det är stökigt och vill flytta tillbaka till sin säng, men där ligger Patric. 

Patric väcks brutalt och flyttar tillbaka till dubbelsängen och får i uppdrag att smörja kliande koppor med aleo vera. 

Det är varmt, trångt och luktar hund. Jag håller på att få ett psykbryt. Patric uppfattar min pysande ångest och erbjuder sig att rodda sjuka och blödande barn eftersom det ändå är UFC på tv. Jag flyttar återigen in till herr elefant och mjukisdjuren. Och där vaknade jag faktiskt nu. 

Jag känner mig överkörd av tåget. Fi fanken vilken tur att det är söndag och att jag inte förväntas leverera nåt skarpsinnigt på jobbet. Det är risgrynsgröt i huvudet. Nu KAFFE! 

Nattligt sällskap 

fredag 11 december 2015

Koppor och kalas

Gårdagen. Tjoho! Fest och skratt blandades med tårar och ilska. Det är väl typ så livet är. Tänker jag. Och det var faktiskt inte jag som arg och ledsen. 

Tårarna och ilskan stod mini för. Tjugo minuter efter att jag lämnat henne på dagis ringer dom nämligen därifrån och säger att hon måste hämtas på grund av misstänkta vattkoppor. Det lilla livet bröt då samman eftersom hon trodde att hon skulle missa den storslagna luciashowen som hon skulle medverka i kl 14.30. Herregud, hon har ju övat på stalledrängen och tipp tapp sedan september och var tokpeppad. 

Pedagogerna såg dock hennes förtvivlan och lät henne faktiskt komma tillbaka vara med i luciatåget, eftersom det var utomhus. 

Och jädrar vilket sockersött och underbart lussefirande. Kidsen tog i från tårna och gick verkligen in för sitt uppdrag. Och den lilla vattkoppiga var lycklig. Sista gången vi firar Lucia på dagis. Nästa år går båda barnen i skolan. Herregud. Livet rusar. Alldeles för fort. 

 
Extremt poppis att vara lucia. Tärnorna verkar vara ett utdöende släkte. 

Kvällen blev sedan en orgie i skratt, vin och underbart häng med fyra fantastiska vänner. Helena styrde upp middag, hon måste vara kommunens bästa värdinna, alltid lika god mat när det vankas fest där.
 
Efter en sjukt god pasta och några (ganska många) pavor bubbel rullade vi ner till stan. Siktet var inställt på Riva och häng vid flygeln. Och så blev det. Jeflar vad vi sjöng. Och önskade låtar. Och sjöng lite mer. Tommy Körbergs gamla dänga, Stad i ljus" är alltid den låt som tar allsången till nya höjder. 

Kvällar som dessa, med vänner man träffar alltför sällan, men som man gillar brutalt mycket, lever man på länge. Trött i ögat idag och riktigt öm i dansfötterna, men det var det lätt värt! 

Nu tar vi lördag. Med vattkoppor och trött morsa. Återstår att se hur den kombinationen klickar. 
 

Avslutning på Hakepi. Har inte hänt sedan 1997. Typ. 



onsdag 9 december 2015

Planen den närmsta tiden

Godmorgon världen. Jeflar vad december är fullsmetad med saker. Vadå julefrid liksom? Kommer ju inleda jullovet med skyhögt blodtryck och kronisk halsbränna. 

Här är min kom-ihåg-lista för de närmsta dagarna. Kanske mer för min, än för er skull. Egentligen.

• köpa strumpbyxor till kvällens julfest. Ett absolut måste. Jag ska bespara mina kollegor synen av mina torra och bleka ben. Dom kan faktiskt tappa matlusten. 
• fixa luciakrona till morgondagens firande på dagis. Köper ny varenda år, skitkvalite. 
• välja tre bodypumplåtar till "jul-special-passet" på gymmet. Även träna in koreografin till dessa. 
• fixa tomteutstyrsel till söndagens luciatåg i kyrkan. Maja pratar om nån röd tyllkjol och en guldig lykta..vad är det för fel på en traditionell tomteluva? 
• betala pengar till blomsterkvasten förskollärarna ska få på julavslutningen
• fixa nåt drickbart (kanske inte mjölk eller nyponsoppa) och nåt att ha på mig på morgondagens tjejmiddag 
• OSA till barnkalaset nästa helg -alla dessa kalas. Kul, men tidskrävande.
• öva på att skriva lilla alfabetet med sexåringen -lilla "a" är svinklurigt.
• köpa kattmat -hunden äter upp den. Katten går hungrig. 
• tända andra ljuset i adventsljusstaken. Har inte kommit dit än. Och det börjar ju bli dags. Bra om det är gjort innan tredje ljuset ska fjuttas på. 
• jobba. Idag kör jag medieträning hela dagen. Filmas och utvärderas -hua. 
• träna. Annars går jag sönder. 

Happy torsdag gott folk! Nu kör vi. 

Morgonhäng med min yngsta stjärna. 4 minuter harmoni. Älskar't. 

Snygga klor

Det där med att låta sexåringen måla mina naglar inför morgondagens julfest, kanske inte var ett genidrag. 

När man sedan upptäcker att man inte har någon nagellacksremover hemma känns det ännu mindre genialt. Fan. 


tisdag 8 december 2015

Hemmasvett

Heldagsjobb i Stockholm idag och när man väl kommer hem från hufvudstaden har den käre sambon gett sig ut på egna äventyr i nån fuktig skog. 

Således var jag ensam med två barn och att dra till gymmet eller ge sig ut på en löprunda kändes icke genomförbart. 

Kroppen skrek dock "TRÄNA" och hjärnan svarade upp med att vråla "ge mig endorfiner". Så det var bara att styra upp ett pass hemmaträning. 

På med tights och bege sig ner i den något ostädade och stökiga källaren. Utrustningen till dagens pass var något spartansk. En 16 kilos kettlebell och en 5 kilos viktplatta. Och min egen kroppsvikt förstås. That's it. Men räcker faktiskt för att få ihop ett hyfsat pass. 

Och det här mina vänner är "the beautiful life of hemmaträning": 

• göra 20 armhävningar med upphopp -ett barn gastar "FÄRDIG" från övervåningen. Spurta upp för källartrappan, torka stjärt, spurta ner igen. 

• riva av tre benövningar -barn nummer två vrålar "det ringer på dörren". Rusa upp och betala en förvirrad fjortis för jultidningar vi beställde i september. Hon såg helt livrädd ut när jag flämtade fram "hur mycket pengar ska du ha". 192 kr med darrande underläpp liksom. 

• rusa ner i källaren och köra axelpress, bicepscurl och ett gäng thrusters. Barnen ryker ihop om en I-pad och jag får rusa upp och hota med att Tomten ser och hör ALLT dumt man gör i december. 

• ner och riva av resten av passet. Faktiskt utan avbrott. 

45 minuters träning, med vissa avbrott då, men ändå -det får duga. Det går att få till det om man bara vill, trots att man inte hinner till gymmet. Och om man inte vill så plockar man fram pannbenet och gör det ändå. 

Nu ska jag njuta av pepparkakor, julmust och tokladda för kvällens avsnitt av The Bachelor. Gud så smaskigt. 




måndag 7 december 2015

Blingbling

Måndag. Trött. Sliten. Vintergrå. Ge mig en vecka på valfri charterdestination alternativt en spraytan och en evighetslång sovmorgon. Jag tar vilket som!  

Köket ser för övrigt ut som en krigsskådeplats. Det luktar gammal hundmat, köksgolvet är pimpat med brödsmulor och intorkad pepparkaksdeg och diskmaskinen är överfull. 

Dagar som denna finns det bara en sak att göra; hoppa i prinsessklänningen, ta på sig tiara, bling-bling och högklackat och förtränga misären. Städa gör vi imorgon. Alternativt går vi och kör en spraytan. 

Måndsgsmisär blir alltid bättre i tyll, taft och tiara. 

söndag 6 december 2015

Lets dance

En söndag utan onödiga pauser, om en säger't. 

Idag var det nämligen avslutning för Funky kids och Bliss, barndansgrupperna som körs på min käre sambos gym. Det är ett stort gäng kids som dansar och det blev således två shower, en på förmiddagen och en på eftermiddagen. 

Det här är en riktig familjeangelägenhet -Mormor och morfar styr upp fiskedamm, Patric är konferencier och sköter allt praktiskt, Maja dansar i showen, jag säljer entrébiljetter, följer med kissnödiga dansare på toa och torkar upp utspilld saft och Mini röjer runt och är överallt. 

Det blev två riktigt lyckade föreställningar och barnen är så jädra duktiga -det är ju få saker som är så gulligt som kids som vickar på höfterna och går in för det stenhårt. Idag dansade även min käre sambo lite streetdance på scenen. Han har varit en grym dansare och även som stel 43 åring levererar han. Ränderna går aldrig ur! 

Jag har även hunnit skjutsa Mini till kalas hos kompisen Alva. Ett kalas med jultema som enligt uppgift var "as-as-as-kul". Jag har dessutom instruerat en pumpklass och gått en långpromenad med vovven i huset. 

Nu, klockan 21.24 landar mina trötta små skinkhalvor i soffan för första gången idag. Som jag ska njuta. 

En sambo och fyra danslärare -grymma! 

Tomtekalas-brudar 

fredag 4 december 2015

Helg!!!

Hej fredag. Du är efterlängtad. Galet efterlängtad faktiskt. Detta har varit en lång och intensiv vecka må jag säga. 

Dagen inleddes på gymet med min fina vän Ida. Ja, hinner man inte ses på kvällar eller helger får man helt enkelt lägga en date 06.30 och kombinera den med stenhård träning. Och man hinner faktiskt avhandla en hel del viktiga saker under tiden man sitter i jägarvila, hänger i TRX-band eller pumpar crunches. Så det så. 

Riva av en videokonferens, riva av ett återbesök hos läkaren, riva av två telefonmötet och checka ut för helg. 

Ostbågarna är inköpta, colan ligger på kylning, mysbyxorna är påtagna, sminket är avtaget och håret uppslängt i en tofs. 

Helg. Hit me! Om jag inte blåser bort förstås. 


onsdag 2 december 2015

Blodig natt

Godmorgon. Eller nåt. Inatt har vi kört veckans blodbad i dubbelsängen. Mini har blött näsblod i extremt riklig mängd, och sovrummet ser mer ut som en slaktplats än som en fluffig dröm för skönhetssömn. Det skulle inte kvala in till Elle Interiör, om man säger så. Det skulle det nog förvisso inte i vanliga fall heller, det är ju få sovrum i glansiga inredningsmagasin som är kryddade med handdukar på golvet, snorpapper i fönstret och trasiga pixi-böcker... 

Rullar mot Norrköping för en heldag medieträning. Jag ska tydligen drillas i vad jag får och inte får säga till tv och tidningar, blir intressant. Innan jag stack hemifrån hann jag få fem minuters soffhäng med min stora stjärna framför julkalendern. Fem minuter av lugn puls, djupa andetag och sniffande på en 6-årings mjuka huvud. Älskar sånna små glimtar av harmoni. 

För övrigt mår jag kass av antibiotikan. Magen har skurit ihop och jag har ett konstant illamående. Inte mycket harmoni i just den delen... 

Hej torsdag. Vi kör. 


tisdag 1 december 2015

Middag

Tack IKEA för att du steker köttbullar och vispar brunsås när föräldrarna inte orkar laga mat. 39 riksdaler inklusive glasspinne. Värt! 

I övrigt var det rätt kaotiskt i IKEA-Resturangen eftersom dom tydligen erbjuder julbord för chipspengar. Typ. Pensionärer och studenter som slevade sillsallad och moffade ägghalvor som det inte fanns nån morgondag. Inte min grej. Tacka vet jag brunsås. 


Ett nytt liv

Idag tackades en av mina gamla chefer av. Efter 43 år i statens tjänst tar han välförtjänt pension. 

Att han är en person som satt tydliga avtryck under sin karriär märktes väl -talen och lovorden var fina och känslosamma och uniformerna med guldknappar många. 

Det var denna chef som rekryterade mig till det statliga verket för nio år sedan. Och det är mycket hans förtjänst att jag har kunnat utvecklas på det sätt jag gjort. Han har trott på mig och stöttat mig, och för det kommer jag alltid vara honom evigt tacksam.   

Jag hoppas att alla får möjligheten att någon gång i livet ha en chef som får människor att växa. Som är modig, driven och fylld av empati. 

Ett nytt liv tar vid. Livet som pensionär. Lova att leva det fullt ut och njuta stort.