Spontanmiddag

Det är ju underbart att löpa som ett skott till pendeln bara för att konstatera att den inte går. Alls. Stora förseningar och det ryktades om sabotage, pinnar och stenar på spåret och strömlöshet. Oavsett anledning blev resultatet att jag inte tog mig hem. Och jag bad en liten bön av tacksamhet att jag bytt bort mitt bodypump-pass just idag och slapp ha ångest över att det stod massor kunder och väntade på mig. 

Jag ringde hem och lät lite lagom deppig över min situation. Barn och sambo hörde min förtvivlan och tog Volvon, susade till Peking och plockade upp mig. Och vi passade även på att ta en spontanmiddag på Golden Bangkok när dom ändå var där. 

Seriöst, det var vi och tre personer till i hela resturangen och när vi väntat 45 minuter på maten började man ju undra:

1. Om kocken låg avsvimmad/aspackad bland äggnudlar och tigerräkor, och var oförmögen att laga mat. 

2. Om servitören tog vägen över Asien för att skörda thaibasilikan som skulle ingå i den wokade biffen. 

3. Om vi ingick i nåt socialt experiment där någon ville undersöka hur länge två trötta och blodsockerlåga barn kan sitta stilla och vänta utan att gå lös på inredningen -typ vandalisera akvarier och thailändska träskulpturer. 

När maten väl kom var den hur som helst delikat. Och vi fick två kulor vaniljglass som plåster på såren. 

Nu hänger vi hos en vapensmed i Söderköping. "Dööööötråkigt" enligt barnen. Och mig.