Och på avslappningen kom en liten hand trevade och ville hålla i min. Fin stund. En åttaåring och en 39-åring på golvet i yogasalen. Hand i hand. Kände mig hel. Och som en bra mamma, i typ 3 minuter.
Sen kom det över mig att det är studiedag imorgon och kidsen måste hänga på pappans jobb hela kvällen eftersom jag är i Stockholm, och då kände jag mig lite sämre igen. Ett steg framåt. Två tillbaka.
För övrigt har jag fått tonårs-acne. Måste vara stressrelaterat. Barnen undrade imorse om jag var tvungen att operera bort bölden på min haka och om man kan dö av den. Oh happy days.
Just nu känns det mest dö-jobbigt att stå och föreläsa för en full konferens på Stockholm Waterfront med min böld. Storstruten föreslog att jag kunde täcka den med ett plåster. Känns spontant som att det är att be om att dra uppmärksamheten till hakan. Får sova på det förslaget.
Well. Det kunde vara värre. Betydligt värre.
Mörkt. Men struten yogar där nånstans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar