På väg

Jaha. Då rullar jag igen då. Klockan ringde 04.55 och en halvtimme senare blev jag upphämtad av en extremt speedad och pratglad taxichaufför. Han hade druckit mer än en redbull inatt -just sayin. 

Jag drabbas alltid av viss ångest när jag ska åka iväg från familjen och vara borta över natten. Jag blir som en orolig hundmamma som vill stoppa in flocken under min håriga buk och låta dom stanna där. Inte lämna hemmet. Inte lämna familjen. Alls. Samma visa varje gång -men det är bara att bita ihop. Och sakna och längta efter dom små liven. 

Idag kör jag Göteborg. Imorgon Kumla. Barnen kör studiedag, tack världens bästa mormor och morfar som tar över skolans ansvar idag! Ni är bäst! 

Kaffe och en saftig rapport, precis vad man behöver innan klockan slagit 06.00.