Powered By Blogger

måndag 10 juli 2017

Upp och ner

Men hallå Stockholm! Japp, där har vi landat efter vårt dygn på Östersjön. 

Kryssning, jo vi säger tummen upp på det! Perfekt nöje för kidsen och rätt soft för oss vuxna också. Att det dessutom kostade mindre än en natt på Scandic att kryssa med skaplig hytt, frukostbuffé och middagsbuffe gjorde inte saken sämre. Och att glida igenom Stockholms skärgård var magiskt vackert. 

Vi hann under dessa 23 timmar bla; gå på bio, lira bordtennis, shoppa taxfree, fynda en oljerock från Barbour (otippat, men ack så bra), delta i en "kemikurs" med Östersjö-experiment, lyssna på livemusik, spela bort lite pengar på enarmade banditer och sola på däck. 

Slirade av båten vid 16.00 och stack direkt hem till barnens farfar. Alltså min svärfar. Och vi har hunnit med en hel del här också, shoppa nya pjucks åt kidsen (eftersom deras gamla sneakers luktade död och förruttnelse), hänga i lekpark och bli bjudna på fantastisk middag i Hammarby sjöstad. 

Jag hann även riva av ett rejält backpass. Jag har länge tänkt att jag nån gång skulle vilja testa att löpa uppför Hammarbybacken. En märklig längtan tycker säkert vissa av er, andra fattar precis. Sagt och gjort, lugn löpning dit och sen attackerade jag backen upp och ner tre gånger. Det låter mesigt med tre gånger, men jag kan meddela att det räckte gott och väl. Vaderna. Flåset. Mjölksyran. Herregud backen var längre och brantare än jag trodde. Men utsikten från toppen -lätt värd varenda svettdroppe. Perfekt träning med ett dygn på kryssning, där kaloriintaget varit högt och jämnt. Det fanns liksom kräm i benen. Och backlöpning är kul på nåt, nästan, perverst sätt. Ni fattar. Tror jag. 

Imorgon kör vi Gröna Lund. Och går all in på slänggungor, sockervadd och fritt fall. Whoop whoop! 

Östersjö-kemisterna. Sötast i stan.
Utsikt från the top




söndag 9 juli 2017

Vurpor och färjor

Igår fyllde Mr P 45 starka år. Halvvägs till 90! Barnen och jag satte fem ljus i en kardemummabulle från Ronaldos och sjöng med våra allra vackraste stämmor för födelsedagsbarnet. 

Själva födelsedagsfirandet bestod av så upphetsande saker som åka till tippen med gamla vitvaror, köpa överskåp på Ikea och göra universums praktvurpa. Patric skulle kliva ner från en pall, råkade trampa fel och föll handlöst bakåt. Jag hörde ett praktfullt brak och trodde att nån bärande balk i huset brustit. 

Patric tog emot sig med ansiktet, allra främst med käken, mot kanten av köksbordet. Han var avsvimmad några sekunder, men kvicknade som tur var till rätt fort. Käken och kinden är röd och svullen idag, men han hade nog tur i oturen ändå, kunde ju typ brutit nacken eller nåt... Alltså, den där typen av olyckor får gärna vänta tills han fyller 90, bruten lårbenshals känns inte så ungdomligt. 

På kvällen kom hela familjen Liedberg över och det grillades vildsvin och dracks bubbel. Ytterst trevligt! Perfekt att kunna glida ner i källaren och stycka ut två köttstycken från nassarna som hänger på kylning. Skjutna i veckan. Perfekt och samtidigt lite weird att ha en slaktbod next to tvättstugan. 

Tränat. Packat. Städat. Nu rullar vi mot Stockholm för ett dygn på Finlandsfärja kombinerat med Gröna Lund och häng med bästa farfar. 

Hurra för semester!! HURRA!! 



fredag 7 juli 2017

B-day

Jaha, då var man 39 år då. Grattis till mig - 40 kommer rusande med stormsteg. Bara att åka med.. 

Födelsedagen har firats på olika sätt och varit innehållsrik i delar. Den inleddes med att jag blev väckt med skönsång och paket på sängen. Frukostbrickan var dukad med en brinnande banan och två rostade rågkusar med oförskämt mycket smör. Jo, jo. Mitt tremanna-crew leverade. Av barnen fick jag bla en påse Haribo-nappar och en duschcreme från Lidl. Godis och dofta tyskt, inget man kan klaga på. 

Jobba ett par timmar. Jaga en valp som rymt hemifrån nån timme, men som tur var kom till rätta. Löpa 7,5 kilometer med en kär vän. Baka tårta. Snabbstäda. 

Fira mina 39 år med närmaste familjen. Fick fin-fina presenter, bla en supersnygg blus, örhängen och ett gäng böcker.

Vinka av gästerna. Hetsa ut till Ikea för att köpa spis. Åka därifrån med spis, ugn, kyl, frys och tom plånbok. Baxa in allt i huset -jäkla tur att man inte slarvat med marklyften. Satan så tungt. 

Observera hur det hyfsat välstädade hemmet blir ett inferno av frigolit, kartonger och dubbla vitvaror. Tippen imorgon, for sure. Bryta ihop när jag insåg att den nya kyl och frysen är 5 mm högre än dom gamla och att överskåpen inte får plats. Orka. 

Landa i soffan. Scrolla igen alla fina hälsningar som trillat in på sms och Facebook. Känna mig rik. Rik på fina människor i min omgivning. Från hjärtat; tack alla ni som firat mig på olika sätt! Det gör mig uppriktigt glad! 

Imorgon är det min käre sambos tur att fylla år. Tur att vi har en halv jordgubbstårta kvar. Hade inte orkat börja om igen.. 

Frukostbrickan

Delar av dagens fika

Att få mätta en hel skolklass i en hel månad. En himla fin present. 

torsdag 6 juli 2017

Forever young

Sista dagen som 38-åring. Känns hårt. Jag vill vara 27 år. Eller max 31. Tur att jag åtminstone fick avsluta min era som 38-åring med att instruera TRX för en fullsatt sal. Har jag sagt att jag har världens bästa extraknäck? Dessa kunder! Fyller en 38-åring med så mycket träningsglädje och endorfiner. Tacksam! 

Annars? Ny spis är ännu inte inköpt. Ett vildsvin kom emellan. Eller styckningen av ett svin, för att vara mer precis. Detta har inneburit micromat från familjen Dafgård alternativt filmjölk med müsli. Oh happy days. Hoppas jag får en induktionshäll i 39-årspresent. Eller inte. 




onsdag 5 juli 2017

Sluta böla

Nej, vet ni vad. Nu är jag sådär överkänslig igen. Det är tiden i månaden när känslorna ligger utanpå kroppen och jag blir bölig av minsta lilla. 

Igår grät jag liksom till Allsång på Skansen, bara för att allt var så fint. Lyckliga människor som gungade i takt och ett somrigt Stockholm som utgjorde kulissen. Tårkanalen fylldes. Näsduk åkte fram. Inget jag är stolt över, men det hände. 

Imorse när jag åkte till jobbet satt jag på motorvägen och snyftade till Per Gessles nya låt "småstadsprat". Och hey, Gessle må vara mångmiljardär, men hans texter är ju inte det djupaste som skrivits ner på papper. Det borde liksom inte bli tjutläge på det. 

Men jag diktade upp en story i mitt huvud om hur Per återvände till Halmstad, och där gick en medelålders kvinna med hempermanentat hår och två katter (i mitt huvud hette hon Anette eller Carina) och längtade efter honom. Sin ungdomskärlek. Dessa två hade något för 35 år sen, men det blev inget av den sagan. Och så kommer då Per, med sitt slingade hår, med lite fler rynkor i ansiktet och sjunger om tussilagon som kommer varje år och om att han inte har förändrats ett dugg, trots att han har dragit in åtskilliga miljoner på sina trallvänliga listettor. Man blir ta mig tusan rörd. Helt rimligt att gråta faktiskt. Och ja, min fantasi kan skena ibland. Men det var en fin liten saga att starta dagen med. 

Bjuder på texten, så kan ni bygga er egen historia kring detta mästerverk -perfekt om ni har tid att slå ihjäl. 

Jag trodde inte att det var sant
Att du kommit tillbaks med samma namn
Det var bara småstadsprat

Jag trodde aldrig på allt ståhej
Att det första du gjorde var att fråga om mej
Det var bara småstadsprat

Ny tussilago
Vid den väg du går
Ny tussilago
Kommer varje vår

Om du hör att jag blivit svår
Att jag har funderat på hur du mår
Det är bara småstadsprat

Om du hör att jag slutat le
Att jag har förändrats och hamnat bredvid
Det är bara småstadsprat

Tungt. Och känslosamt. 

Förutom att torka tårar och vara allmänt labil har jag även hunnit riva av ett köttigt träningspass, planera en kryssning och konstatera att vår spis har sagt tack och hej. 6000 spänn på en ny induktionshäll verkar vara utgångsläget. Jippi! Ytterligare en anledning att fortsätta gråtfesten. Snyft och snor på er. 

Rynkorna har börjat komma, men Carina/Nettan tycker ändå att han är hetast i hela Halmstad. Så det så. 

tisdag 4 juli 2017

Hitta fönster

Med risk för att låta pretto/flåshurtig eller bara allmänt störig; men vill man, så finns det nästan alltid tid och möjlighet att träna. Så är det. 

Vill man inte träna finns det dock 788 ursäkter för varför man inte gör det; alltifrån att det är vintersolstånd till att träningskläderna har fel färg. Vill du ha en ursäkt, så hittar du den. Garanterat. Och med detta inte sagt att man inte ska vila och ha träningsfria dagar, hell yeah. Vila är ett vapen. Vila är viktigt. Och man ska definitivt vila utan dåligt samvete. Men inte nio dagar av tio. 

Till saken; idag ville jag träna, men pusslet gick inte ihop. Min käre sambo hade pt-kunder fram till sen kväll, barn skulle utfodras, hundar rastas och tvätt vikas. Gymmet var bara att glömma. Men, klockan 17.40 fick jag mitt "fönster" och passade på. Baxade ut kettlebells, yogamatta och gummiband på altanen. Rev av ett lagom oigenomtänkt pass med fokus ben och bål. Kidsen hängde med på en del övningar och fick även agera viktmagasin vid bla knäböj. 

Grannarna tittade skeptiskt över häcken och såg ut att tänka "trädgårdsarbete borde vara mer prioriterat än bulgariska utfall med tanke på hur trädgården ser ut". Förvisso. Men nu råkar det vara så att jag prioriterar starka lårmuskler framför välansade rabatter och en själ i balans framför en välklippt gräsmatta. 

Träning behöver inte alltid ske på gymmet. Och träning behöver inte alltid vara så himla seriöst och välplanerat. Hitta ditt "fönster" och fyll det med nåt fysiskt som du gillar; en hetsig dans till senaste latinohitsen, en cykeltur till en stadsdel du aldrig besöker eller varför inte svinga kettlebells i takt med grannens gräsklippare?

Du väljer. 


måndag 3 juli 2017

Salladsbuffé

Den här donnan går i pappas och morfars fotspår och älskar att styra i köket. Vispa, hacka, kladda, röra. Allt utom att typ städa är på storstrutens hit-list. 

Ikväll styrde storstruten upp en maffig sallad medan mamman i huset instruerade pass och smygkörde TRX. Låsningen i bröstryggen verkar äntligen ha släppt. Hallelulja. Endorfinerna var efterlängtade.


Annars längtar jag efter semester. Intensivt och innerligt. Känner mig sliten och lite låg. Har ingen egentlig anledning. Hormoner i omlopp? För lite snabba kolhydrater i omloppsbanan? Åldersnoja? Sommarstress? God knows. Vänder nog snart! 

Alltid omatchade strumpor. Orka para liksom.