Ikväll styrde storstruten upp en maffig sallad medan mamman i huset instruerade pass och smygkörde TRX. Låsningen i bröstryggen verkar äntligen ha släppt. Hallelulja. Endorfinerna var efterlängtade.
Annars längtar jag efter semester. Intensivt och innerligt. Känner mig sliten och lite låg. Har ingen egentlig anledning. Hormoner i omlopp? För lite snabba kolhydrater i omloppsbanan? Åldersnoja? Sommarstress? God knows. Vänder nog snart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar