Systerhäng

Efter en extremt rörig jobbdag var jag slut som artist när jag kom hem. Det är bara att inse att vara borta två veckor från jobbet innebär att man har en del att ta igen när man är tillbaka på plats. Jag fick dessutom besked om del organisatoriska  förändringar som inte direkt gjorde hjärnan mer klartänkt, mycket att fundera över just nu. 

Jag fixade köttbullar, potatis och brunsås och slängde efter middagen ner barnen i dubbelvagnen och rullade ner till ån för en promenaddate med min älskade lillasyster. Regnet kom dock ikapp oss och vi rullade hem till Liza och drack kaffe, åt kanelbullar och surfade bröllopsinspiration istället -ringar, skor och klänning åt toastmadamen. Inte långt kvar nu! Whiiii! 

Liza och Christian har fixat sin lägenhet så himla fint -lagt in heltäckningsmatta i sovrummet, målat om och tapetserat väggar och lagt nya golv i kök och hall. Dessutom har syrran en perfekt känsla för att blanda nytt och gammalt, design och loppisfynd och hela lyan är så himla ombonad -skulle platsa i vilket inredningsreportage som helst. Och jag skulle utan tvekan kunna flytta in på rot. 

Nu kraschar jag i soffan och håller en tumme för att Moas mage stabiliseras. Hon verkar ha fått med sig nån bakterie hem från resan och det råder således dagisförbud. Sånt är livet -vi pusslar och är tacksamma att mormor och morfar är pensionärer och hjälper oss med pusslet.