Påsklunch och hundar

Idag hade vi bjudit in släkten på traditionsenlig påsklunch på landet. Tyvärr låg min pappa magsjuk (det är tacken för att man vabbar med magsjuka barnbarn, sorry..) och kunde inte komma, men resten av gänget dök upp. Barnen fick påskägg och påskpresenter i form av mjukishundar i full balettmundering -mycket uppskattat! 

Vädret leverade ju värsta sommarvärmen, och vi satt utomhus och käkade ägg, sill, lax, köttbullar, prinskorv, omelette, färskpotatis och nybakat bröd -typ påskmat alltså. Som ett julbord minus skinka, revbensspjäll och glögg. Jag gillar påsk -mindre pretatiöst än jul och väderlek som tilltalar mig betydligt mer än 18 minus och rimfrost i mustaschen. 

Efter påsklunchen så har barnen lekt i sin nya trädkoja och hoppat studsmatta i typ fyra timmar, och endast gjort uppehåll för kisspauser. Och: dom har hållit sams hela tiden. Och skrattat så dom kiknar. Och inte slagits ned tillhyggen en enda gång. Holy Moses. Det är bra att leva ihop med Martin Timells okände bror ibland -han snickrade ihop kojan på 45 minuter. Själv hade jag troligtvis fått hålla på i ett år -lite samma läge som när jag skulle snida ett brödfat på träslöjden i femman. Det tog ett år. Och resultatet var bedrövligt.