Powered By Blogger

onsdag 15 juni 2016

Stenigt värre

När jag drog till Norrköping imorse vid sjuhugget nämnde Patric i förbifarten att han hade ont i magen. Inte värre än så. 

En dryg timme senare hade han så brutalt ont att det var ilfart upp till akuten som gällde. Han ringde mig med panik i rösten och jag förstod att läget var kritiskt. Han är inte den som hetsar upp sig i onödan när det gäller fysisk smärta. 

Väl framme på akuten höll han på att svimma av smärta i receptionen och blev omedelbart inplockad på ett rum och injicerad med morfin och annan smärtlindring. 

Jag hann som sagt till jobbet, men pilade hem så fort jag kunde. När jag kom till akuten var det en morfinhög och sliten sambo jag mötte. Provtagningar, läkarundersökningar och röntgen visade till sist på akut njurstensanfall, och man hittade en 6 mm stor sten som fastnat riktigt olämpligt. Smärtan detta orsakar är tydligen extrem. Patric vittnade om att det är det värsta han upplevt i smärtväg. Nånsin. 

Jag lyfter på hatten för den svenska akutsjukvården. Vilket väloljat maskineri detta är. Snabba, trevliga och noggranna läkare, sjuksköterskor och undersköterskor. Så imponerad. Jag är så himla tacksam över att bo fem minuter från ett av Sveriges absolut bästa sjukhus. 

Och tack mamma och pappa som räddar oss när det krisar. Som kör kvidande sambos i ilfart till akuten, ger barnbarn frukost och lämnar på dagis, går ut med hundar och fixar middag. Ovärderligt. 

Nu hoppas vi på snabb bättring. Att stenen vandrar 7-8 centimeter av egen vilja och inte fastnar lika olämpligt igen. Morfin-förrådet är påfyllt. Och tummarna hålls hårt. 

Jo. Så fort kan en vanlig onsdag transformeras till nåt väldigt ovanligt. 6 millimeter otur. 




tisdag 14 juni 2016

På en å

Tisdag. Och en alldeles perfekt afton för att paddla två kajaker på Stångån, detta fina lilla vattendrag. Min snälla far lastade och körde ner kajakerna till Hjulsbro sluss och det var bara för mig och min vän Cissie att sätta på oss flytvästarna, aktivera ryggmusklerna och dra iväg. 

Grymt sällskap. Grym kvällssol. Grym träning. Grym vila för själen. 

En rakt igenom grym tisdagkväll! 

Det ska börjas i tid! 

måndag 13 juni 2016

Var är männen?

Inte en enda person av manligt kön på kvällens spinningklass. Har jag missat nåt? Äh, fotbolls-EM. Måste man se det i realtid? Varför inte spela in matchen och kolla efter man har tränat? Det är tydligen inte ett option enligt den snabba Gallupundersökning jag gjort bland mina vänner av manligt kön. Typ HELT otänkbart. 

Well, kvinnor kan och det var grymt ös på kvällens klass. Hatten av! Vilka pannben. Vilka kämpar. 

Här hemma var Maja den som var mest pepp på fotbollsmatch. Hon tillverkade skyltar och pratade om Zlatans förträfflighet. Hon trodde dock initialt att han hette Satan. Bäst att vi klargör att det där "L:et" är rätt bra och få med. Satan är nog inget att räkna med i fotbollssammanhang. 


lördag 11 juni 2016

Trång upplevelse

Idag tog vi en spontan utflykt till Trollegater. Jag var där för sisådär 27 år sedan och mindes det som en ytterst spännande upplevelse. Och spännande var det även idag. For sure. 

Trollegater är alltså grottor som bildades på istiden och som man nu kan klättra ner och runt i -den största grottan som vi var nere i idag var 110 m lång. Och satans trång. Paniken var rätt nära för den här 37 åriga morsan. Mörkt, fuktigt och trångt. Just sayin. Och när ficklampan helt plötsligt slocknade fick jag djupandas för att inte freaka. Om jag var glad när vi kom upp ur mörkret? Oh ja. Dessutom hade jag svintajta jeans på mig, vilket inte gjorde mig helt smidig när jag kravlade runt i grottgångarna. Barnen däremot var hur coola som helst. 

Rekommendation på detta utflyktsmål om ni har coola kids och inte själva lider av klaustrofobi. 

Efter grotturen blev det lunch på Kisa Värdhus. Järpar med gräddsås och rårörda lingon. Och rabarberkompott till efterrätt. Rejäl husmanskost. Mycket gott. Bra roadtrip! 

Sen körde vi familjekväll på gymmet. Jag hade fokus på tunga marklyft och ungarna byggde en bana och tränade dans. Alla inblandade var således nöjda och glada!

Ner i hålet lilla vän
Järpar i anrik miljö
Banbygge
Selfie. Ungarna vägrar konsekvent plåta morsan -TRÅKIGT. Tycker dom allså. 

fredag 10 juni 2016

Smörgåsbord

Ni vet känslan. Man sladdar in på Ica Maxi med blodsockret nere i skosulorna, och har ingen plan. Alls. Målet är att handla till en hyfsad middag. Och ta sig levande ut därifrån. 

Nån tjatar om att få köpa en Barbietidning. Nån är kissnödig. Jättekissnödig. Nån försvinner vid mejeriavdelningen och hittas med en konserv kikärtor i handen en kvart senare. Och ingen kan bestämma vad vi ska äta. 

En sån kväll blir ju middagen därefter. En oförklarlig kombo av livsmedel, helt utan eftertanke om att det ska passa ihop. Kvällens middag bestod av falafel med libabröd, vildsvinsfilé, chervre-toast, vattenmelon, honungsglaserade revbensspjäll, majskolvar, surdegsbröd och lite gurka. Ähhhh. Vad fan hände liksom?

Nästa gång skriver jag en inköpslista och handlar mätt. 


torsdag 9 juni 2016

Avslut

Skolavslutning. Den allra första för vissa i familjen. Fin-flätad. Ny klänning. Skor med paljetter. Och fjärilar i magen. 

Maja slutade som sagt förskoleklass idag. Stort. Och stämningsfullt. Hon har haft turen att ha fantastiska lärare och Jesus Christ vad dessa barn har lärt sig mycket under detta år; addition, skriva punkt efter varje mening, visa hänsyn, göra kullerbyttor, stå i matkö, måla oljepasteller, hela alfabetet - ja listan kan göras väldigt lång. Barnen trillade in i klassrummet i höstas som små förvirrade ekorrar och ett knappt år senare är dom fullfjädrade skolkids. Underbart! Tack Ånestadsskolan -vi är glada att vi får hänga kvar hos dig i nio år till!

Skolavslutningen var såklart stämningsfull och fin. Och när ljusa barnröster stämmer upp till "den blomstertid nu kommer", solen värmer i nacken och svenska flaggan vajar i vinden, då får jag smygsnyta mig i kavajärmen. Älskade sommar. Älskade barn. Älskade Sverige. 


onsdag 8 juni 2016

Hejdå västkusten

När man har bestämt date i lobbyn med sin kollega klockan 06.00 för att gå en morgonpromenad och se Göteborg vakna till liv, men har glömt hoodien hemma, får man promenera i tights, linne och club-blazer. Snyggt. Men skön start på dagen, Avenyn låg öde och Fiskekörkan likaså. 

Duscha, käka frulle och svida om till jobboutfit. Klockan 08.00 stod jag redo för att föreläsa för 80 personer om barn som brottsoffer och Kriminalvårdens strategi för barnrättsfrågor. Det löpte på bra. Intresserad publik och viktiga diskussioner. 

Efter mig föreläste Björn Sellström, som är ansvarig utredare på för  barnpornografibrott på Rikspolisstyrelsen. Björn är en otroligt skicklig föreläsare och de två timmar vi fick lyssna till honom lämnade ingen oberörd. Detta ämne är alltid lika tungt, smärtsamt och obegripligt, men Björn besitter förmågan att även förmedla hopp i detta mörkaste mörka. 

Jag hann även riva ett möte med en designstudent som gör sitt masterarbete åt Kriminalvården samt träffa en skribent för vår personaltidning innan jag kastade mig på tåget hem. 

Tack Göteborg. Intensivt. Produktivt. Nu längtar jag hem! 

Bra kombo