Finspångs-jul. Pittoreskt så det förslår. Till och med jag, som är den mest "ojuliga" människan i världen får lite feeling. Kände mig som värsta Ernst Kirchsteiger när jag gick ut och fixade granris till ljuskronan och knöt fast med sidenband. Herregud. Tryckte även ner några nejlikor i apelsiner, sen har jag gjort mitt pyssel för flera månader framöver.
Min käre sambo är mer julig och fixig. Han älskar att lägga in sill, grava lax, stoppa korv, röka rådjur och glaza revbenspjäll. Och jag låter honom hållas. Här ute görs det mesta på vedspisen, vilket tydligen gör det hela ännu roligare.
Släkten kom. Mostrar, systrar, svärföräldrar, svågrar, kusiner, hundar och föräldrar om vartannat. Vi åt. Vi drack. Vi fick superfina julklappar. Barnen fick ännu fler.
Själv blev jag barnsligt glad över en superfin brödrost från SMEG som vi fick av svärfar. Tydligt tecken på att jag närmar mig 40-strecket. För 10 år sedan hade jag brutit ihop om jag fått en brödrost i julklapp, nu jublar jag.
Sammantaget, ett mycket fint julfirande. Jag känner mig extremt rik och tacksam för dom människor som finns i mitt liv. För all kärlek, värme och gemenskap.
I ett torp mitt ute i Finspångsskogen -där kan lyckan bo.
Observera ljuskronan. Mitt Ernst-bidrag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar