Powered By Blogger

söndag 2 juli 2017

Svagt lag

Börjar dagen mjukt. Jordgubbar, filmjölk, Americano i koppen och senaste numret av Elle. Gött. Har jag gått och blivit modeintresserad på äldre dar? Nä. Inte alls faktiskt. Tycker fortfarande att shorts för 3700 och reportage med smala modeller på exotiska platser är föga upphetsande, men utbudet av tidningar i Finspång var begränsat. Och hellre Elle än Allers, men det är fan hårfint.

Annars är min bröstrygg fortfarande låst och för djupa andetag smärtar. Mini har universums största blåsa i munnen och matvägrar och Patric har en inflammation i foten och går som en halt häst. Ett stark lag med andra ord. Det får bli rehab på landet idag, äta jordgubbar, lyssna på P1 och fånga strålar. Kanske snappa upp ett och annat modetips. Träskor, urtvättad tisha och shorts med dåliga passform skulle inte passa i Elle. Just sayin.


fredag 30 juni 2017

Shoppa hantverk

Turkiet var ingen hit rent shoppingmässigt. Om man inte är het på fejkade Björn Borg-kalsipper eller vattenpipor, då kunde man nog fynda.  Helt ärligt så pallade jag inte kolla i så många affärer heller, eftersom det alltid innebär prutande, dividerande och diskuterande. Ge mig en prislapp liksom. 

Förutom en påse granatäpple-te som jag blev pålurad i första affären vi gick in i (har aldrig köpt te för 200 spänn tidigare, jag gillar inte ens te), så kom vi hem med två fidgetspinners, en ny bikini åt Mini och ett salladsfat. Ett fat som var äkta hantverk av nån turkisk keramiker på landsbygden. Iallafall enligt försäljaren.  Och hey, jag att det är feta vuxenpoäng på att köpa och dessutom släpa keramik över halva jorden, men jag tycker fatet är galet fint. Och gigantiskt. Rymmer lätt en sallad för en hel släkt. 


Annars då? Fredag! Och jag har knäckt min bröstrygg hos bästa Samuel och dessutom teamat ett pass med min käre sambo. Ett cirkelfys med twist. Full sal och fullt ös. Måste vara bästa sättet att fira in helgen på! 


torsdag 29 juni 2017

Sprinkla mer!

Idag var en sån dag när träningsmotivationen var lika med noll. Jag har dragit på mig en låsning i övre delen av ryggen/nacken som gör att jag knappt kan kolla åt vänster eller böja huvudet framåt, och detta gör mig inte till en bra människa. Varken fysiskt eller mentalt. 

Dessutom var det styrigt med barnen, det skulle cyklas och köpas potatisbullar, en vurpa och några oklara utbrott på det lyfte inte direkt humöret. På nån av oss. Och hundvalpen åt upp en högt älskad Barbiedocka, kaffet blev för svagt och nån hade stulit min mobilladdare, men vägrade erkänna. Ni fattar. 

Men, har man sina pass att instruera så biter man ihop. Hur motiverad eller omotiverad man än må vara. Drar på sig tightsen, stretchar nacken hjälpligt, slår sig själv lite halvhårt på kinderna och tar på sig instruktörsfejset. För när du väl står där med kunderna framför dig finns det inget som heter "dålig dag" eller "omotiverad". Hur brända än potatisbullarna blev eller hur stel nacken än är, så ser du till att leverera. Det är ditt jobb. Och allt som oftast gör man det med genuin glädje. Men vissa gånger får man kämpa hårdare för att bli den där energiska personen som ska sprinkla träningsglädje över världen. 

Men, oväntat nog blev kvällens pass ett sånt där pass när allt bara stämmer. När känslan blir rätt från början. Det flöt. Kunderna var med mig. Svetten dröp. Och energin gick att ta på. Träningsmagi låter klyschigt. Men i min värld var det faktiskt så. 

Jag fick kommentarer efter passet som gjorde mig rörd. På riktigt. Kommentarer som jag ska vårda ömt och lägga på en plats som jag lätt hittar till de dagar när motivationen känns avlägsen. Nu går runt här hemma och samlar ihop sönderbitna Barbieben och letar mobilladdare med känslan att jag har världens bästa extraknäck. Världens bästa. 

Alla instruktörskollegor; fatta hur lyckligt lottade vi är. Och låt oss fortsätta sprinkla träningsglädje över världen. Always. 

tisdag 27 juni 2017

Soffben

Det har vilat en skum doft i huset sedan vi kom hem från semestern. Jag har sniffat, sökt och rensat. Kollat igenom kylskåpet (slängt gamla ostar och mögliga sötpotatisar) tömt väskor och letat i papperskorgar, men utan resultat. 

Ikväll lyckades dock doftkällan lokaliseras. En gammal hjortklöv låg och jäste under soffan. Möjligen en rådjursklöv, jag är inte experten här. En klöv, hur som helst. En fot, några tår och ett halvt underben från Bambi eller liknande. Seriöst. 

Livet med en jägare är oförutsägbart. Just sayin. 


måndag 26 juni 2017

Vadderad

Jo. Det svänger fort i ishockey, som ni vet. Igår låg jag och lapade sol i poolen och tryckte semesterns sista Döner-kebab. Idag drog jag på mig kavaj och finbrallor och hade beredning på jobbet. Tvära kast, som sagt. 

Med tanke på att vi landade strax efter klockan 02.00 på Arlanda och var hemma i Linkan klockan 05.00 så har jag varit lite av ett vrak idag. Lite omtumlad. Och dimmig. Sömnbrist är ju ingen favorit. Min plan var att sova fyra timmar på planet, men eftersom Storstruten blev kräksjuk och flygningen innebar skytteltrafik mellan plats 15B och flygplanstjottan, var det bara att glömma att sova. Stackars struten. Hon verkar dock kry igen, så det var troligtvis nån skräp hon ätit. Och trots min något vaderade hjärna gick mina jobbåtaganden bra. Skönt! 

Hundarna är hemma, wunderbar att få sniffa päls och blöt nos igen. Tur att vi har världens bästa hundvakter 20 minuter hemifrån; det är sån otrolig lyx att åka iväg och veta att pälsbollarna lever livet och har det superbra i Bjärka Säby. Tack Linn och Olle!!

Jaha. Klockan är 18.53 och jag står i valet och kvalet mellan att gå och lägga mig och knoppa för natten alternativt shotta redbull och PWO och hålla mig vaken nån timme till. Imorgon drar jag till Stockholm strax efter 07.00 för två möten.

Åh happy life, vardagen dundrade in med hög hastighet...Bara att köra!

Sällskap i sängen igen❤




söndag 25 juni 2017

Tack!!

Några dagars bloggtystnad. Några dagars total avkoppling. Inga krav, inga måsten. Har sovit 9-10 timmar varje natt, läst böcker, slumrat i solstolen, ätit skräp och svettats på gymmet. Laddat batterierna, som det så klyshigt heter. 

Sista dagen i värmen idag, ikväll åker vi hemåt igen. Vi har hunnit med allt vi vill och har verkligen sugit i oss essensen av chartersemester. Deltagit i ministars till låten Elektrisk (delar av familjen),
utnyttjat gruppträning, svullat nutella på frukostbuffén, paxat solstolar, åkt vattenrutchkana och spenderat långa kvällar på balkongen. 

Nu längtar vi hem, efter hundar, svenskt sommarregn, Bregott och Greveost. 

35 grader och nutella varje dag klarar man bara en begränsad tid. Tack för denna gång Turkiet! 

Minstars
Intervall for the win
Kvällsdopp 

tisdag 20 juni 2017

Hej från balkongen

Precis dragit i mig en chipspåse och förlorat kortspelsturneringen som gick av stapeln på balkongen. Fortfarande 25 grader varmt ute, ljumma vindar och en doft av eucalyptus i luften. Trött i kroppen efter ett svinbra pass på gymmet med en 22-årig instruktör med ett rejält lass överskottsenergi. Lugn i själen när jag får obegränsat med tid med mina bästa. Livet❤