Vår hundvalp har ett extremt behov av närhet. Hon gnäller ljudligt om man går och tar en dusch utan att hon får sitta med och övervaka när man peelar ryggen och rakar benen. Och hon skriker hjärtskärande av sorg om hon inte får sova i ens armhåla. Enda skillnaden mot bebisar är att man slipper blöjbyte, å andra sidan blir man en fena på att torka kisspölar. Det är liksom inte varje gång man hinner ut i trädgården när miniblåsan behöver tömmas.
Imorse kände jag att topplocket höll på att gå, när denna lilla donna inte ens lät mig få två minuter på toaletten ifred. Slick och hopp, svansviftningar och toapapper all over the place. Samtidigt står barnen i hallen och hojtar med upprörda röster om försvunna vantar, för små skor och mössor som tydligen är "bebislika". "Ingen på skolan har mössa det är BARA bebisar som har saker på huvudet". Jodå.
Det är just där och då man börjar googla på saker som "gå i kloster och hitta ditt inre lugn. Lev i total tystnad i två veckor".
Och när man googlat färdigt så tar man valpen i koppel, tvingar på barnen två mössor tar ett djupt andetag och finner frid i att det är fredag. Och att vi nästan hann till skolan i tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar