Nu är vi båda vuxna kvinnor med seriösa heltidsjobb, två döttrar var, renoverade hus, lån och sambos. Röjande på nattklubbar och plankningarna i Paris Metro sker inte lika ofta -men vi ses minst nån gång per vecka, oftast iklädda träningstights...
Ikväll var dock träningskläderna utbytta mot vin och fantastiskt käk på 1854 och vi hann catcha upp kring jobbstatus, barnuppfostran, semesterplaner och hur man ska vara klädd när man föreläser för 300 personer.
Jag är så oerhört glad och tacksam över att ha vänner i mitt liv som jag både får dela dåtid och framtid med. Vänner som kände mig när jag var en fräknig femåring med två tjocka flätor, som känner mig som halvstressad 36-åring och som kommer att känna mig som harmonisk pensionär. Vänner som finns vid ens sida genom hela livet.
Å fina vännen du skriver så fint. Jag kan bara hålla med. Helt fatastiskt att få leva livet tillsammans med dig vännen! Puss älskade vän
SvaraRadera