Många av mina vänner är extremt noga med sina händer och naglar. Det är besök hos nagelteknologen var och varannan vecka. Det filas, lackas, byggs naglar av gelé och det är fransk manikyr och svindyra handkrämer högt och lågt. Vi kan väl krasst konstatera att jag befinner mig längst ner på skalan i denna fråga. Jag är liksom glad att mina händer överhuvudtaget sitter kvar på kroppen. Nån nagelteknolog har jag aldrig varit i närheten av, knappast en nagelfil heller..
Just nu är den vackraste utsmyckningen på mina fingrar en blodblåsa på långfingret, en härlig klämskada från måndagens träning. Händerna kan vid förekommande fall även pimpas med skavsår från skivstänger och uppslitna handflator på grund av flängande i apburen. Kvinnligt värre.
Jag ser ett eventuellt förbättringsområde här -händerna ska ju ändå hänga med ett par år till. Men glöm att nagelteknologen och jag kommer bli nya bästisar. Nån måtta får det ändå vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar