Ikväll stod jag i valet och kvalet mellan att hänga i ett omklädningsrum, med tydlig doft av sura handdukar och gammal fotsvett, eller ta med mig ryssen ut på löprunda i regnet. Det blev löpning, trots att kroppen var trött och motivationen låg. Men huvudet var ännu tröttare och den bästa medicinen då är låta benen nöta asfalt. Gärna med duggregn i ansiktet. 37 minuter löpning -väl utnyttjad väntetid och en välbehövlig omstart för hjärnan.
För alla läsare som är oroliga över mathållningen i det Sjödinska hemmet kan meddelas att jag idag gjort ett långkok på rådjur. Kors i taket. Barnen var inte så imponerade utan ville mycket hellre ha Mexicanasoppa från Knorr än rådjur som puttrat med fond, grädde och morötter. Så mycket cred när man väl gör sig till...
Och så har jag hunnit äta lunch med min mamma idag. Min klippa i livet. Min egen Dr Phil. En timme i hennes sällskap och allt känns lättare igen. Tacksam❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar