Hur som helst. Killen framför mig i kön ska köpa en burk barnmat, några bananer, en liter mjölk och krossade tomater. Tre kronor saknas när han ska betala och diskussion uppstår. Han vill lämna tillbaka tomaterna, men det är tydligen en svinjobbig manöver för kassören, som suckar ljudligt och ser ytterst besvärad ut.
Hela situationen får mig att må dåligt; killens skamsna blick, suckarna, stampandet i kön. Jag erbjuder mig att betala för tomaterna (som för övrigt kostar fem kronor, så jag försöker inte framstå som nån hjälte här) varpå killen bugar och stammar fram minst fem "tack sååå mycket" till mig. Helt översvallande tacksam. För det lilla.
Jag skäms fasen över att jag kan slänga upp surdegsbröd, naturgodis och Bregott på bandet -utan att ens reflektera över vad det kostar, medan andra knappt har råd med det mest basala. Dom som får vända på varenda krona för att få livet att gå ihop. För att kunna mätta sina barns magar eller köpa en ny vinterjacka.
Ibland är livet fint. Ibland är livet fult. Och alltför ofta är livet bara väldigt orättvist. Uppskatta det du har och känn solidaritet med dom som inte är lika priviligierade som du.
Ibland kan en burk krossade tomater av märket "Ica basic" få en att vakna till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar