Powered By Blogger

fredag 17 mars 2017

Hjältemod

Min sambo var en hjälte idag, men det tycker han inte själv. "Jag gjorde bara exakt det som behövdes". 

När Patric är på väg hem ser han en kvinna som sjunker ihop utanför sin port och börjar kräkas blod. En äldre herre står bredvid och är panikslagen. Patric stannar bilen, springer fram till kvinnan och kollar om hon har puls. Samtidigt ringer han 112 och ber dom skicka ambulans, så fort som möjligt. Han fattar att läget är riktigt akut. 

Kvinnan är helt borta, pulsen är svag och Patric börjar med hjärt- och lungräddning. Hennes kläder sliter han sönder, pumpar kompressioner och knäcker säkert några revben på den bräckliga bröstkorgen i den blinda jakten på att få igång hennes hjärta. 

Folk runt omkring står och stirrar och någon tycker att Patric borde bära in henne i trappuppgången, istället för att försöka rädda hennes liv ute på gatan. Som om det vore viktigt i sammanhanget. 

Efter vad Patric uppskattar kan vara allt mellan 5 minuter och en halvtimme (tidsuppfattningen försvann tydligen helt) dyker ambulansen upp. Hjärtstartaren visar att hjärtat har svag aktivitet, mycket svag, och ambulanspersonalen åker i ilfart upp till akuten med kvinnan. 

Kvar står Patric. Med blod upp till armbågarna och lätt chockad. En polispatrull pratar med honom, tar hans uppgifter och lovar att återkomma med information om hur det gick för kvinnan. Vi har ännu inte hört något. 

Jag är så himla stolt över min käre sambos civilkurage. Att han inte tvekade bråkdelen av en sekund att försöka rädda en helt okänd människas liv. Tvekade inte att ge sig in bland kräks och blod för att livet inte skulle rinna ifrån henne. 

Kanske lyckades hans insats. Kanske inte. Och om livet tog slut idag, så lämnade kvinnan jorden med en blombukett i handen, på väg till födelsedagsfest hos en vän. Jag kan tänka mig sämre sätt att avsluta livet på. Särskilt om jag levt ett långt lyckligt liv. 

Oavsett vad Patric säger så är han en hjälte för mig. Att våga ingripa. Välja att inte blunda eller titta bort i jobbiga situationer. Det är riktigt hjältemod i min värld. 

Ikväll delar jag en flaska vin och firar livet med min hjälte. 










6 kommentarer:

  1. Elin Magdesjö19 mars 2017 04:12

    Vi håller med dig om att din sambo är en stor hjälte. Den kvinna som han försökte rädda livet på var min farmor. Dessvärre gick inte hennes liv att rädda.
    Precis som du har skrivit i inlägget så har min farmor levt ett långt och rikt liv tillsammans med många nära och kära.
    Jag och hela min familj sänder ett stort, varmt tack till Patric för hans hjältemodiga insats.
    Vi hoppas och tror att Patric kommer att fortsätta vara en stor hjälte som hjälper människor i nöd.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Elin! Först av allt vill jag beklaga sorgen efter din farmor. Jag vill också passa på att tacka dig för att du tog dig tid att skriva några rader här, det känns fint att veta att din farmor levt ett långt och lyckligt liv innan hon fick lämna er och livet på jorden. Tveka inte att höra av er om ni vill komma i kontakt med Patric av någon anledning, det kanske dyker upp frågor efteråt som man vill få svar på. Och Patric hälsar att han skulle inte tveka att göra samma sak igen om något liknande inträffade. Ta hand om varandra❤

      Radera
  2. Ett jättestort tack till Patric som försökte rädda livet på min mamma. Du är verkligen en vardagshjälte som vi behöver flera av i dagens samhälle. Min mamma blev drygt 89 år och fick avsluta sitt liv på ett sätt som hon hade talat om, mitt upp i vardagen och aktiv som vanligt. Hon fick leva ett långt och rikt liv med många barn, barnbarn och barnbarnsbarn och så sent som den 11 februari firade vi hennes 89 årsdag i en stor del av familjekretsen. Kramar från Ia.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Ia! Först vill jag beklaga sorgen efter din mamma. Det känns fint att höra att hon haft ett långt och kärleksfullt liv med en stor familj omkring sig!
      Tack för att du tog dig tid att skriva här, jag ska självklart framföra din hälsning till Patric. Ta hand om er! Kram Stina

      Radera
  3. Hej! Min bror ringde just och berättade att han träffat Patric idag. Jag är sjuksköterska och HLR-instruktör och vet hur viktigt det är att få prata igenom en sådan här chockartad upplevelse efteråt. Är glad att ni kunde ses och prata och att vi i familjen kunde få veta mer om vad det var som hände mormor. Det känns skönt att veta att hon inte dog ensam utan i en medmänniskas armar, är övertygad om att hon kände att någon försökte rädda hennes liv. Så fint du skrev att hon lämnade jorden med en blombukett i handen, mormor älskade blommor! Tack Patric! �� Kram Anna Magdesjö (den yngre, det finns två)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Anna! Tack för att du tog dig tid att skriva här! Så fint du skriver om din mormor och hur hon förhoppningsvis kände att någon försökte rädda hennes liv. Jag förstår att saknaden efter er mormor är stor, och jag har förstått att hon skänkte familjen mycket glädje under sitt långa liv. Ta hand om er! Kram Stina

      Radera