Granen står så grön och grann

Det där med julgranar... Det är sällan nåt Disney-exemplar som pryder vårt torp i Finspångsskogen. Vi kör mer på temat "skadat gods" än perfektion. 

Förra årets gran var helt grenlös på överkroppen men tät som satan längst ned. Komplett omöjlig att få ordning på. 

I år har vi en gran med dvärgväxt, men som samtidigt är extremt bred. Ser inte klok ut. Men hey, vi välkomnar alla in i julvärmen; Lång som kort. Smal som bred. Olikheter berikar. 

Och färgmatchning på kulor och glitter? Nä, i Finspång är sånt heeeelt oviktigt. Likaså är stjärna i toppen extrem överkurs. Det viktiga är att ha en plats att parkera julklapparna på. Just sayin. 

Grenarna tränger sig igenom möblemanget. Bred rackare. Som sagt.