Hänga runt

Tisdagar är kördag för kidsen. Mini slutar sjunga 45 minuter före storasyster och detta medför att hon och jag får försöka slå ihjäl trekvart i metropolen Johannelund centrum. Helt okej en solig sensommardag när man kan hänga i lekparken och dra i dig en Cornetto. Mindre okej när det är is i höstvinden och kylan går genom märg och ben.

Idag tog vi ett varv på Ica. Köpte knäckebröd och tuggummi. Gick vidare in på bibblan och läste två böcker. Gled över till Apoteket och sonderade utbudet av barntandkräm och fluortabletter. Gjorde en svepning i entrén på ålderdomshemmet, men kände att vi inte riktigt hörde hemma där.. Det är ju inget centrum som inbjuder till att bränna lönen direkt. 

Nu blir det soffan resten av kvällen. Har nåt skräp i kroppen som får mig att känna mig svag, trött och hängig. Orkar inte med virus och bakterier. Tåget till Stockholm avgår klockan 06.10 imorgon bitti. Då måste jag vara pigg. Åtminstone i hjärnan. 

Våfflor och ande

Högmässa fick inleda denna dag. Det är nog på sin plats med lite andlig spis när man varit ute och svirat till 02.30 kvällen innan. Anledning till kyrkobesöket var dock inte att be om mina synders förlåtelse, utan att titta på kidsen som skulle sjunga med kören. 

Körpremiär för Moa och hon förkunnade innan vi åkte till kyrkan att hon led av scenskräck och inte visste om hon ville ställa upp på detta spektakel. Men det gjorde hon. Med den äran. Tog i från tårna och artikulerade som ett pro. 

Det är nåt visst med barnkörer, jag blir gråtmild och blödig. Och ännu känsligare blir jag när det dessutom är min egen avkomma som står och kvittrar i falsett. 

Vi skippade kyrkkaffet och drog istället ner till Von Dufva och käkade brunch. Farfar och Marie var på besök från Stockholm och ville bjuda oss på käk, och en brunch sitter ju aldrig fel. Skaldjur, ostar, korvar, våfflor och kaffe. What's not to like? Efter brunchen inhandlades halloweendräkter åt barnen och deras lycka var gjord. 

Och när karln i huset drog iväg för att jaga nån älg fick den här slitna morsan dra sitt trumfkort och fixa hemma-spa med kidsen. Ansiktsmask, hårinpackning, skumbad och levande ljus, bland tvättkaoset i källaren, och det var harmoni i en dryg kvart. En mycket skön kvart. 

Tvättstuge-spa 

Igår

Gårdagen i korthet;

Inledde dagen med att instruera spinning. Satan i gatan vilken svettfest. Men kul var det. Inte mycket av linnet som var torrt efter passet. Rivstart liksom. 

Hem och ta en dusch. Packa in familjen i bilen och dra ner på stan. Köpa present till ett Harry Potter-kalas. Slafsa i mig en kebebtallrik. Spontanköpa en jacka.

Hem igen. Få besök av jordklotets bästa syster och loppan. Dricka kaffe och analysera livet. 

Svida om för fest. Ha en galet bra kväll med Kriminalvårdens finest. Dricka bubbel. Skråla vid flygeln på Riva. Inse att man typ är den äldsta människan på krogen (minus nån förvirrad farfar som gått vilse och hamnat på Harrys). Strunta i detta faktum och skråla vidare.

Rulla hem. Äta rostade mackor. Krascha. 

Nu kör vi söndag. Med lätt huvudvärk och fem timmars sömn i benen. Tjohoo.

En dag på jobbet

Jaha, så har jag då äntligen landat i soffan efter en intensiv fredag. Jädrigt intensiv. Hade jag vetat imorse att jag skulle hamna både i tv och tidningen hade jag nog lagt nån mer minut på att fixa frillan imorse, men hela mediauppbådet kom som en överraskning. Den direktsända radiointervju var det enda som inte stördes av min dåliga hårdag:-) 

Hur som helst var det en maffig och riktigt bra samverkanskonferens som revs av idag och jag hade den stora äran att föreläsa om min hjärtefråga. En fråga som dessutom alltid väcker mycket känslor, engagemang och diskussion. Tacksamt och viktigt. Och dessutom fick jag fick en frottéhandduk i present -med Trollhättan broderat på ena kortsidan -bara en sån sak. 

3,5 timme senare, i bil på krokiga vägar, och det är helg. Tack och lov. 

Och tack livet för en spännande dag på jobbet. Jag fick kliva ur min comfortzone ett antal gånger idag. Sånt är nyttigt. 

Tidningen

Tv:n

Radion 

Den dåliga hårdagen

Trollet

Hallå bloggen. Jag vet att du är bortprioriterad just nu, ledsen för det, men livet kom visst emellan. Min tid räcker inte till, inte ens i närheten. Och då blir en blogg lätt lidande. Kontakta BRIS om du känner dig åsidosatt. Men hey, jag tror det är tillfälligt. 

Jaha. Idag har livet tagit mig till Trollhättan. Det var GPS hela vägen hit, inte mina hoods så att säga. Sjukt långt att köra, 4 timmar i bil och inte ett enda vettigt rastställe sista 1,5 timmen. Dock sjukt mycket vägarbeten. Höll på att avlida av sprängd urinblåsa och koffeinbrist innan jag var framme. 

Checka in på rummet. 

Byta om. 

Checka in hotellgymmet (bottennapp). Käka Ceasarsallad med en kollega. 

Gå igenom min föreläsning. 

Justera och memorera. Imorgon ska drygt 150 pers lyssna på mig. Bra om jag har koll då... 

Ringa och säga godnatt till barn som jag glömt meddela att jag inte skulle vara hemma. Få tårar i örat av ledset barn och ångest i magen för att jag är en dålig mamma. 

Ta en dusch. 

Ladda om. 

Fredag imorgon. Ända in i kaklet. Det luktar nästan helg, och då ska jag vara en bra mamma. Ska bara riva av en föreläsning och köra 30 mil bil först. 

Spartanskt är bara förnamnet. 

Grenen

Denna bild får symbolisera min måndag. En bild som jag tagit utan att jag visste om det. Det är iallafall jag, småjoggandes, mellan möten. Iklädd för små strumpbyxor, ni vet så att grenen hamnar nånstans nere på halva låret. Fi fanken. 

Hetsade hem från möten och bytte strumpbyxor mot tights. Instruerade två pass på gymmet. Handlade förnödenheter på Willys. Läste "tisdagskossan" för 96:e gången. Kollade  "kockarnas kamp" på play samtidigt som jag tuggade i mig nån gammal matlåda med odefinierat innehåll. Dreglade över lammet och chokladfondanten som dom slevade i sig på tv:n. 

Nu sova. Har längtat hela dagen efter att få bädda ner mig. 

Loppan

Igår var det namngivning för älskade Lo aka Loppan. Fantastiskt mysig och trevlig tillställning. 

På den allra vackraste av höstdagar hyllade vi denna magiskt söta varelse med mat, tårtor, paket, tipspromenad, sång och kärlek. Och jag fick äran att vara fadder åt det lilla livet. 

Och som fadder lovar jag dig, min älskade systerdotter, att hålla ett extra vakande öga över dig i livet. Fånga dig när vägen blir krokig. Erbjuda dig min axel när du behöver tröst. Och alltid lyssna på dig när hjärtat är fullt av saker som behöver sägas.

Knappt ett halvår gammal. Redan så ofantligt älskad.