Blåklockan

Sitter i videokonferens på jobbet och ser att det ringer från skolan. Pulsen går alltid upp. Man förstår ju liksom att dom inte ringer för att berätta att ens barn var lysande på femmans tabell eller har målat en vacker torrpastell på kvistpapper. Nä. Nåt har ju oftast inträffat. Oftast nåt som är mindre kul. 

Olycka på skolidrotten. Maja och en kille i klassen hade krockat med full kraft och en rejäl blåtira blev resultatet. Ispåse och tårar. Och hämtad av pappa. 

Det lilla livet har inte riktigt varit sig själv ikväll, trött och hängig och lite feber, vet inte om det är en reaktion på smällen? Vi får avvakta natten och se. Min igenmurade och blå-lila kämpe.

Som en dåliga ögonskugga från 80-talet. 

Annars? Busy dag, på många sätt. Behövde endorfiner och kontemplation. Men det var egentligen för sent. Kom iallafall ut på en 7 kilometers löprunda med lillryssen klockan 20.30. Njutbart. Kallt, mörkt och bara trummande steg och andetag som fyllde sinnet. Precis vad jag behövde. 

Nu behöver jag sömn. Så sleep tight kamrater! 

Soffhäng före löpning