Kalas och att ta farväl

Eftermiddagen spenderades hos Majas söta kompis Mira, som hade bjudit in till treårskalas. Kalaset kan sammanfattas med "fullt ös -medvetslös". Gudars, vilket tempo kidsen höll, det var leksaker, tårta, godispåsar, saftglas, presenter, utspillda kaffekoppar och kokosbollar högt och lågt. Jag misstänker att Miras stackars föräldrar fick ägna hela söndagskvällen åt att sanera lägenheten... Trevligt var det hur som helst!

Ikväll var det även dags att säga hej-då till min älskade lillasyster som nu sticker tillbaka till Umeå. Fy, jag hatar avsked. Jag får alltid en stor klump i magen och får kämpa som en dåre för att hålla tårarna tillbaka när det är dags att ta avsked för en längre tid. Jag försöker glädja mig åt att vi smider planer på en skön girls-weekend i lämplig storstad nån gång under hösten. Just nu känns det dock som en rätt klen tröst. Jag saknar min älskade syster så det värker. Redan nu.